söndag 22 januari 2017

Dirigenten från Sankt Petersburg

Första delen i Moskva Noir-trilogin är Dirigenten från Sankt Petersburg. Det är ett författarpar som skriver. Paul Leander Engström som står för faktakunskapen. Han har bland annat arbetat som underrättelseagent och senare på den ryska finansmarknaden. Tillsammans med författaren Camilla Grebe blir hans sakkunskap och erfarenheter till en berättelse.

Det börjar med ett affärsmöte 1993 där svenske Fredrik hjälper en ryss att skapa ett bolag. Men snart utvecklar sig kontraktsskrivandet till något så osannolikt och brutalt. Detta sätter tonen för berättelsen där affärer går före allt och alla medel är tillåtna. Det är en grym och otäck berättelse men samtidigt fascinerar den och jag läser vidare. 10 år framåt bor Fredrik i Moskva och är etablerad, rik med fru och barn. Men nu vill han avveckla sitt företag och lämna landet. Det är hans vän Tom som berättar. Tom arbetar på en investmentbank och blir plötsligt rådgivare i en affärsuppgörelse åt RusOil, Rysslands högst värderade företag. Han ser fram emot en fin bonus när affären är i hamn. De ska göra en hemlig affärsuppgörelse. Men någon håller inte tyst…

Som sagt grym och brutal men fascinerande. Var det så här det gick till i Ryssland runt 2000? Jag tycker romanen lyfter när ytterligare personer introduceras i berättelsen bl a en åklagare vid namn Skurov.


/Liselott

onsdag 18 januari 2017

Begrav dina döda av Louise Penny

Det är en njutning att få läsa den senaste boken om kriminalkommissarie Gamache. Den passar dessutom utmärkt att läsa just nu för den utspelar sig mitt i smällkalla vintern i Québec och så klart lite i det lilla samhället Three Pines. Kylan är nästan outhärdlig och snön yr. Men allt är definitivt inte som vanligt. Gamache är sjukskriven för att återhämta sig. Vad som hänt och hur han egentligen mår själsligt och kroppsligt och vad som hänt berättas så snyggt. Jag säger inte mer det får ni läsa själva.

Under sin sjukskrivning passar Gamache på att hälsa på sin gamla chef och mentor i Québec och samtidigt forskar han i stadens historia. Det gör att han tillbringar många timmar i huset som tillhör Litterära och historiska sällskapet. Men så klart sker snart ett mord just i det huset och kommissarien som ska utreda fallet ber Gamache om hjälp… Samtidigt ber Gamache sin kollega Beauvoir (som också är sjukskriven) att forska lite mer (i all hemlighet) i ett fall som stör honom. Var det rätt man som blev dömd för mordet? Läs om den utredningen i boken Ett ohyggligt avslöjande. Läs helst Ett ohyggligt avslöjande före Begrav dina döda så du inte förstör spänningen genom att veta vem mördaren är.

/Liselott


Reservera Begrav dina döda i bibliotekets katalog på hemsidan. 

måndag 16 januari 2017

”Versioner av oss” av Laura Barnett

Tanken med parallella universum har alltid fascinerat mig, och när baksidan av den här nya debutromanen indikerar att den ska vara som ett möte mellan David Nichols En dag och filmen Sliding doors – då blev jag riktigt nyfiken. För de versioner av Eva och Jim vi löpande får följa genom boken, de är alternativa öden till deras liv tillsammans – eller utan varandra.
De möts för första gången av en slump, när de båda som studenter i Cambridge 1958 korsar varandras vägar genom att Eva, cyklandes, väjer för en hund – och trillar omkull. Och antingen hjälper Jim henne, eller inte, men i en av de tre versionerna så är detta starten på deras kärlekshistoria. Den långa versionen. I en annan version är det starten på deras förhållande som ganska snabbt får ett abrupt slut. Men fortsätter att glöda under en livstid. I en tredje version fortsätter livet precis som det utstakats innan cykelhistorien, dvs Eva fortsätter sitt pågående förhållande med en annan man.

Som läsare får vi omväxlande följa deras alternativa liv genom de olika öden vi presenteras för – de gifter sig eller skiljer sig, får barn i olika förhållanden, satsar eller satsar inte på sina karriärer (skrivande och målande), når framgång – eller inte. Men hela tiden löper den röda tråden av att de finns, centralt eller perifert, i varandras liv ändå. Nedslag görs vid ett antal livsavgörande tillfällen, där deras vägar korsas – eller bara nästan. Och de tillfällena går igen genom alla tre versionerna. Ibland genom Jims ögon, ibland genom Evas. Och när vi lämnar dem 2014 så vet man inte vilken version som egentligen var den bästa… För vem? För dem? Slump eller öde, men vi verkar få vår beskärda del av glädje och sorg, lycka och svek, framgångar och motgångar, oavsett valen vi gör i livet. Och tur är väl det, även om tanken är både kittlande och svindlande - hur det hade kunnat gå om bara…

Tanken, idén, bakom romanen Versioner av oss är lysande tycker jag, dock har jag som läsare länge, länge problem med att hålla isär de olika versionerna. Varje gång ett nytt kapitel börjar behöver jag stanna upp och tänka efter vilken version det rent konkret är, för i mångt och mycket är det förvillande likt, och det är lite väl många namn (på barn t ex) att hålla reda på. Det blir bättre efter hand, men aldrig tillräckligt för ett bra läsflöde – tyckte jag. Men en spännande och annorlunda, och mycket läsvärd roman, ändå!


/Tuija

måndag 2 januari 2017

Sannare än sant

Under hösten har vi haft en bokklubb på biblioteket med fem lässugna 12-åringar och en bibliotekarie. Tillsammans har vi läst boken Sannare än sant av den amerikanske författaren Dan Gemeinhart. Boken rekommenderas från 10 år och uppåt, men den kräver en hel del av sin läsare. Även en vuxen kan uppskatta den.

Mark har bestämt sig för att bestiga berget Mount Rainier. Trots att han lider av en svår sjukdom vill han göra detta, om det så är det sista han gör i livet.
Resan till Mount Rainier har han planerat noga. För att vilseleda de som eventuellt vill hindra honom köper han en bussbiljett till Spokane, men hoppar sedan på tåget till Seattle, åt helt motsatt håll. Med på resan har han sin hund Beau, en kamera och en ryggsäck innehållande anteckningsbok, penna, rep, tändstickor, vatten och lite mat.
Det blir en strapatsrik färd. Han blir överfallen och rånad på det mesta av sina pengar. När han stannar på en restaurang för att äta kan han se på TV att han är efterlyst av polisen.
Hemma finns bästa kompisen Jessie, som anar vart Mark rest, men som brottas med tankarna på om hon ska avslöja det eller om hon ska låta Mark bestämma själv över sitt liv.
Mark når till slut fram till berget, men överraskas av ett snöoväder. Det är nästan så man börjar frysa själv när man läser om hur Mark stretar på uppför berget.

Alla i bokklubben tyckte att det var en bra bok. Jag lät dem skriva ner några tankar:

 En bok som är spännande och rolig och sorglig. En bok fylld av kärlek, känslor och mycket, mycket mer.

Den är sorglig och seriös, och det är sannare än sant! En cliffhanger efter varje avsnitt!

Läs denna bok om du vill läsa något sorgligt!

Sorglig, spännande, medlidande, hjärtskärande, bra, äventyrlig. En bok man inte kan sluta läsa.

Bra, sorglig, hjärtskärande, spännande, överraskande.


Trots att alla skrev att boken var sorglig bestämde vi oss för att den slutar bra.

/Sara



torsdag 29 december 2016

Kall, kall jord

Kall, kall jord den första Sean Duffy-thrillern på svenska utspelar sig på Nordirland i början av 80-talet. Spelplatsen är Belfast med omnejd, Sinn Féin, IRA, Margaret Thatcher, bomber, hungerstrejk och kravaller. Jag såg det på nyheterna då det begav sig men förstod nog aldrig då vad det handlade om. Men nu får jag veta mer. 

Mitt i detta jobbar kriminalinspektör Sean Duffy. Han slipper för det mesta att mota demonstranter för att i stället försöka lösa två mord. Men kolla under bilen för att leta efter bomber måste han var gång han kör iväg… En spännande miljö i en våldsam tid och intrigen är inte den lättaste. Många förkortningar på olika organisationer, maffialiknande verksamhet, hemligheter med mera. Men boken är riktigt bra! Håll utkik efter fler böcker av Adrian McKinty.

/Liselott 

onsdag 28 december 2016

Årets sista boktips - Ensam kvar

Ensam kvar - en dystopi liknande Hungergames/Hungerspelen, fast för vuxna? Ja, det gissade jag på, när jag började läsa den amerikanska debutanten Alexandra Olivas ”psykologiska spänningsroman”. En genre som de flesta förlag nuförtiden verkar vilja sälja in sina böcker som… och ja, det säljer nog. För det lockar många som vill ha fängslande spänning och tempo, men som kanske har tröttnat på mängden blodiga mord som deckarna ofta har.

Men här består spänningen mest i de väl valda avsnitten om nuet – och hur det ska gå – eftersom man som läsare redan vet vad som hänt. Men det vet inte huvudkaraktären!
För i omväxlande kapitel får man följa Zoo här och nu, mitt i en världsomspännande katastrof, som hon som sagt själv inte ens vet om - men också i nedslag i historien som gjorde att hon hamnade just där hon är. Hon är en ung kvinna i sina bästa år som står inför större beslut i livet - lyckligt gift och med planer på att skaffa barn. För att få lite distans och betänketid anmäler hon sig som deltagare i en tv-sänd realityserie som går ut på överlevnad i vildmarken – en synnerligen påkostad historia där olika typer av deltagare ställs mot varandra, med både psykiska och fysiska utmaningar. Allt eftersom tv-sändningarna fortlöper, så befinner hon sig till slut ensam, efter olika typer av tävlingar lagkonstellationerna emellan. Vad hon inte vet är att under tiden, strax efter att hon gett sig iväg på utmaningar på egen hand, så har omvärlden drabbats av en pandemi av oerhörda mått – folk dör som flugor. Men hon fortsätter att tro att allt hör till spelet, att de döda stinkande kropparna är skickligt gjorda dockor, väl utplacerade, som fortsatta utmaningar att övervinna. Hon träffar på en överlevande, i full förvissning om att han är en kameraman med små dolda mikrofoner och inspelningsanordningar, och fortsätter trots hans förklaringar ändå tro att allt bara tillhör spelet, ända tills…
Och när hon till slut har förstått hur allting ligger till… hur ska hon då kunna fortsätta hem för en bekräftelse hon bara inte vill ha?

Det är en stark och berörande historia om mod och styrka, kärlek och ångest. Hur skulle man överleva om man på allvar verkligen var tvungen att lära sig att överleva? Vill man verkligen ens det? Det är ett obehagligt skräckscenario som Oliva skildrar, som ligger lite på lur i allas vår vardag, eftersom ingen vet hur många pandemier världssamfundet klarar att kontrollera… Det här är både läs- och tänkvärt!


/Tuija

onsdag 21 december 2016

Peter May: Entry island

Peter May är tillbaka med en ny bok. Fristående från de övriga i Lewistriologin. Men även här använder han sig av samma berättarteknik och varvar nutid och historia. I nutid kriminalpolis Sime Mackenzie som utreder mordet på en man ute på en ö utanför Canadas kust. Troligen är mannens hustru mördaren men Sime vill inte tro det. Kan inte tro det för på något sätt känner han igen hustrun. Hon är otroligt välbekant. Minnen han förträngt väcks till liv. Samtidigt kämpar han själv. Sover inte om nätterna sedan hans sambo (och arbetskamrat) lämnade honom. Sliten i brist på sömn försöker han tillsammans med sina kollegor klargöra vad som hänt i det ensliga huset på ön. Det går inte bra.

Den historiska delen av berättelsen utspelar sig på en av öarna utanför Skottlands kust. Här möts den fattige pojken och flickan från herrgården och blir kära. Det är hungersnöd och pojkens och hans familj och vänner kämpar för rätten att bo kvar i den by där de sedan generationer bott. Flickans far är den som vill driva bort pojken och övriga i byn så klart ställer det allt på sin spets. Tvångsfördrivning hotar att skilja dem åt. Det är tillräckligt spännande och intressant för att skriva en egen bok om. Men nu varvas historia och nutid och blir berättelsen Entry Island: där ödet väntar

May skriver återigen en bok som är svår att lägga ifrån sig. Där en spännande kriminalhistoria varvas med livet på öarna och naturkrafterna. Mycket bra!


/Liselott

onsdag 14 december 2016

Utan dig av Pernilla Alm

Pernilla Alm, en ny författarbekantskap för mig, som onekligen gav mersmak. Utan dig är författarens andra skönlitterära verk, men känns inte som sådan – å andra sidan förefaller hon vara en synnerligen skrivande person; både krönikor, noveller och en debattbok har hon bakom sig. Och här har hon tagit sig an ett både svårt och tabubelagt ämne, men gör det både nyanserat och lyhört.

Det är livet kring Mikaela vi får följa – hur hon träffar sitt livs kärlek, klättraren Thomas, och därefter deras planer för den gemensamma framtiden som ligger vid deras fötter. Bokstavligen - tills den dag allt vänds på ända och Thomas faller handlöst under en klättring. Han faller så oerhört illa att ingen vet om han kommer att vakna upp ur medvetslösheten, eller i vilket skick han då kommer att vara i. Mikaela faller givetvis ner i ett stort, svart hål – hon vakar vid hans sida dag ut och dag in, varken tänker eller känner, hon lever i ett totalt vacuum medan livet fortgår utanför fönstret. Hon blir dock efter några månader, mot sin vilja, övertalad av en väninna att följa med på en weekendtrip till Barcelona, för lite avkoppling och distans, vilket gör henne oerhört gott. Tills hon plötsligt på flygplatsen på väg tillbaka till Sverige får en plötslig, känslomässig kollaps – hon vänder springande tillbaka, kan inte åka hem till det som inte längre är hennes liv. För det finns ju inte kvar! Av livet med Thomas finns bara ett skal kvar, vad blir det för framtid utav det?

Hon kapar alla band med Sverige och stannar kvar i Barcelona, hankar sig fram hjälpligt, mår fruktansvärt dåligt, men finner slutligen en väg framåt. Och en ny kärlek. Men hans fru rycktes bort ifrån honom i en bilolycka, så hur ska han reagera på det totalt förbjudna hon har gjort – att lämna sin blivande man när han blev ett hjälplöst kolli? Hon bävar för att berätta om sin stora, svarta hemlighet, men kan han verkligen fortsätta älska henne när han vet vad hon är kapabel till? Vad står ”i nöd och lust” för egentligen?

Stort och svårt, men oerhört snyggt skildrat – här finns inga rätt eller fel, bara svåra beslut, ångest som dryper ur sidorna… men också förståelse och medkänsla kring alla inblandade, som ser det hela ur sina egna vinklar. Läsvärt och tänkvärt!


/Tuija

lördag 10 december 2016

Mysböcker till jul!

Nu har jag gottat ner mig i två mysiga, fnissiga böcker på kort tid! Alldeles lagom blandning av humor, katastrofer, vänskap och kärlek. Skulle passa utmärkt som julklappar till andra eller dig själv!

Den ena är debutanten Lori Nelson Spielman och boken Det kommer alltid en ny himmel. När Bretts mamma Elisabeth dör får hon inte ut sitt arv som förväntat. Istället överlämnas en lista med livsmål som ska uppnås, en lista Brett skrev som tonåring. Nu är hon 34, hela påhittet är ju helt absurt! Men Brett ställs in för faktum för det är fler är hon som får oväntade överraskningar i samband med att testamentet läses upp. Det finns inget annat att göra än för Brett än att börja beta av listan, en punkt i taget…





Den andra är Mhairi McFarlane och boken Finns det en, finns det flera. En till synes oskyldig flört på kontoret mellan huvudpersonen Edie och kollegan Jack kulminerar på hans bröllop med Charlotte (en annan kollega till Edie). På mottagningen kysser Jack Edie och hans nyblivna fru Charlotte ser det hela. Så klart får Edie skulden, flyr uppståndelsen och söker sig tillbaka till sin hemstad Nottingham. Men vem bär egentligen skulden, hade inte Jack och Edie något på gång? Och vad händer när Edie flyttar in till sin pappa och syster igen! Det är nätt och jämt hon brukar överleva att bo hemma några dagar vid jul. Friktionerna är många, intrigerna tätnar och mitt i allt ska Edie skriva en biografi om superkändisen Elliot Owen. Fnissar och ler när jag tänker tillbaka på den boken!


/Liselott

onsdag 30 november 2016

Expedition Kanchenjunga

2011 skrev jag om Michell Pavers första skräck/spökroman för vuxna. Nu har hon kommit med en ny Expedition Kanchenjunga. Där vi bland annat följer Kits och hans bror Stephen under en expedition för att bestiga Kanchenjunga i Himalaya år 1935. Det är det tredje högsta berget i världen, mytomspunnet av klättrare och lokalbefolkningen. Vad som driver Kits är lite oklart. Vill han följa i sin idols fotspår (Lyell) eller helt enkelt visa att han är bäst?  Vilken orsaken än är har Kits bror, läkaren Stephen Pearce, oväntat fått en plats i gruppen. Det han som berättar om äventyret de är med om.

De följer en tidigare expedition i spåren. Den Lyell ledde och där flera av deltagarna dog. Alla blev återfunna och begravda. Eller blev de? Vad hände egentligen uppe på berget under Lyells expedition? Kits blir avrådd från att gå samma väg som Lyell valde – ändå gör gruppen det… Bärarna är vidskepliga och vill inte starta samma dag som Lyells expedition startade. Ska deras vidskeplighet sätta käppar i hjulet på expeditionen? För Stephens del är expeditionen ett äventyr som börjar i lycka och eufori men med en tilltagande krypande känsla av mörker, ondska och skräck. Att han även har svårt att komma överens med sin bror gör inte expeditionen enklare.

Det är en riktigt bra och intressant beskrivning och berättelse hon skriver Michelle Paver. Det känns äkta och som jag tar del av expeditionsberättelse. Jag tänker också ganska mycket på hur expeditioner egentligen ser idag och såg ut. Där i detta fall engelsmännen kämpar sig fram och prisar sin förträfflighet medan de som egentligen bär hela expeditionen på sina ryggar, bärarna, knappt omnämns fast de gör det största och tyngsta jobbet.
Michelle Paver lyckas åter skriva en spännande, skrämmande historia. Där kylan känns, vinden viner och mörkret faller snabbt om kvällarna.


/Liselott

onsdag 23 november 2016

Augustprisnominerad: Tio över ett

Som ni märkt har vi en ny medarbetare som bidrar med lästips på bloggen nämligen Tuija. Hon driver också en tonårsblogg Boksnack. Där skrev hon så här om Tio över ett, en av de böcker som är nominerad till Augustpriset:

En roman om kärlek, vänskap och en smått otrolig stadsflytt. Så står det på baksidan, och till det skulle jag vilja tillägga "men också om ångest, rädslor och en stor portion ansvarstagande". För det är verkligen en fantastiskt fin skildring av något så ofattbart som att man ämnar flytta på Kiruna, men också vad den flytten kan göra med människorna den omfattar. Och för mig som sydlänning är det än mer exotiskt med det ständiga mörkret, alternativt ljuset, och allt annat som hör norra Sverige till. Skrivet av en författare vars tidigare alster jag tyckt mycket om - men detta är en helt fristående historia som inte alls behandlar samiskheten som de andra gjort.

Den handlar istället om Maja, som gissningsvis går på högstadiet, och som är mycket förtjust i hockeykillen Albin. Själv ägnar hon sin egen fritid till att läsa och skriva mycket istället, t o m att filma. Men inte vad som helst, utan filmen om vad Kiruna är idag, och vad den betyder för dem som bor där. Hon vill att filmen ska finnas kvar åt eftervärlden, den dagen marken kollapsat och de alla dött. För att stan ska kollapsa, det är hon helt övertygad om. Men flytta vill hon verkligen inte heller, trots att det kanske är enda sättet att överleva. Hon hatar vad LKAB gör emot Kirunaborna, hon hatar tanken på framtiden. Den borde bli såsom den är just nu, här ska inte flyttas på allt och alla, för det kan aldrig bli detsamma! Ovanpå detta är hon livrädd, i väntan på flytten. Livrädd för att marken under dem inte ska hålla för alla sprängningar. Så varje natt klockan tio över ett ställer hon mobillarmet för att vara beredd vid nattsprängningen. Hon väntar in mullret och skakningarna, men framför allt väntar hon alltid på ljudet av sirener, efteråt, som ska bekräfta det hon hela tiden befarat - att stan rasat ned i gruvhålet. För det scenariot har hon en plan - en väska står alltid färdigpackad under sängen, med det nödvändigaste för henne, lillasystern, mamma och pappa. Och inte nog med det - hennes allra, allra bästa och närmaste vän Julia ska tvingas flytta till Luleå med sin mamma. Vad finns kvar till henne då? Alla nojjor går till slut över styr när hon sover allt mindre, och hon får panikångestattacker. Ingen har riktigt fattat vad hon går omkring och bär på. Så hur ska hon få rätsida på sitt liv igen?

Detta är så otroligt lyhört och fint skrivet, det är en fantastiskt modig och stark liten karaktär hon har skapat, Ann-Helén Laestadius. Och en väldigt fin berättelse om något alldeles unikt, som aldrig genomförts någon annanstans på jorden, och som är en sorts experiment på hög nivå. Hur ska det egentligen gå för alla Kirunabor?


/Tuija

Beställ boken eller läs den direkt som e-bok, allt i bibliotekets katalog.

onsdag 16 november 2016

Ormbunkslandet nominerad till Augustpriset

En utav årets nomineringar till Augustpriset, i barn- och ungdomsklassen - ett mycket modigt val, måste jag säga! En strålande och stark bok, med en alldeles egen lyskraft, om incest mellan syskon - ett tabubelagt ämne som det nästan aldrig pratas om, än mindre skrivs om. Katarina von Bredow gjorde det (1991!), i den starka och oerhört mycket lästa "Syskonkärlek" (som Elin Bengtsson faktiskt refererar till - huvudkaraktären Margit har läst den, men konstaterar att de åtminstone hade olika pappor..). Men få vågar beröra detta... och - i ärlighetens namn kan det ju inte vara ett jättevanligt fenomen att två syskon har så starka känslor för varandra att de inleder en sexuell relation. Men likväl förekommer det, och att döma av intresset för Bredows bok så är det fascinerande att läsa om. Augustnomineringen för Ormbunkslandet motiverades såhär: "Margit och Mika är ett. Intimt sammansvetsade, älskande. Men de är också syskon, och medvetna om att deras kärlek inte är accepterad. Så Mika bryter upp, och övergiven reser Margit till Malmö, möter nya människor och engagerar sig politiskt. Men Mika finns kvar närmast hjärtat. Elin Bengtssons ungdomsroman handlar om det kanske allra mest förbjudna: incest. Med ett poetiskt och symbolmättat språk vidgar och utmanar hon synen på sexualitet och vilken kärlek som får och inte får finnas."

Jag kan bara instämma. Det förbjudna, som många betraktar som onormala, sjuka, äckliga är bevisligen kittlande. Men ingenting kunde vara naturligare för Margit och Mika. Men deras dilemma ställs på sin spets när Mika, efter alla år av spott och spe i skolan där alla misstänkt detta (förmodligen även föräldrarna, anar man), utan att förbereda Margit bestämmer sig för att söka sig till lumpen efter gymnasiet. Margits värld rasar, hon flyr tillvaron innan hon ens hunnit ta studenten, köper en enkel biljett till Malmö - och blir kvar där. Genom sitt vacuum lyckas hon ändå skaffa sig  nya vänner, och som de politiska aktivister de är, och Margit blir, demonstrerar de, ockuperar hus etc. Och i en av tjejerna blir Margit faktiskt kär. Så det finns hopp om livet. Men såret efter Mika kommer ändå aldrig att läka. Han är hennes andra halva, hur långt ifrån varandra de än kommer att leva.

 Det är så lätt att känna med Margit i alla hennes val och kval. Men även Mikas. Det här är lågmäld dramatik på hög nivå, välskrivet och äkta, och rekommenderas varmt!

/Tuija 


Beställ boken i biblioteket katalog

onsdag 9 november 2016

The Fireman av Joe Hill

Ingen vet riktigt när, eller var det började. En fruktansvärd epidemi sprider sig som en löpeld genom USA. Läkarna kallar sjukdomen för ”Draco Trychophyton”. Alla andra kallar den för ”Dragonscale”, en smittsam, dödlig spor som täcker den infekterades kropp med vackra svart och guld färgade mönster, innan den får personen att bokstavligen brinna upp! Miljontals människor är infekterade, det brinner överallt. Det finns inget botemedel, ingen går säker.
Harper Grayson, en sjuksköterska som önskar att hon vore mer som Mary Poppins, tog hand om hundratals infekterade patienter innan sjukhuset där hon arbetade brann upp. Nu har hon upptäckt svart-guldiga fläckar på sin egen kropp.

När sjukdomsepidemin fortfarande var ny och kändes långt borta hade Harper och hennes man, Jacob, bestämt sig för att om de någonsin blev infekterade så skulle de göra slut på sig själva, tillsammans.
Men till Jacobs förskräckelse vill Harper försöka överleva. I alla fall tills barnet hon bär är fött. När hon arbetade på sjukhuset hade hon nämligen sett infekterade kvinnor föda friska barn, så hon hoppas och tror att lyckas hon bara överleva tills barnet är fött kommer barnet att klara sig.
Övertygad om att hans fru har smittat honom blir Jacob mer och mer instabil. Han lämnar Harper och i det lilla samhället där de bor blir det allt mer kaotiskt. Infrastrukturen faller, världen brinner.

Mitt i allt kaos uppstår cremation squads, grupper av människor som tar lagen i egna händer och beslutar sig för att utrota alla de tror bär på sporen.
Harper är dock inte så ensam om att försöka överleva som hon först tror. En mystisk främling i en skitig gul brandmansjacka, bärande en järnstång, balanserande mellan galenskap och död dyker plötsligt upp utanför hennes dörr.

Känd enbart som ”The Fireman”, promenerar han omkring i det sönderfallande samhället, en galning infekterad med ”Dragonscale” som lärt sig kontrollera elden som brinner i sporerna och använda den för att rädda andra infekterade som jagas av cremation squads.
Medan världen brinner runt dem måste Harper lära sig the Firemans hemlighet innan hon själv, och hennes ofödda barn, också brinner.

Boken är en riktig tegelsten på 768 sidor, men den höll mitt intresse från början till slut. Det är en bra blandning av spänning och karaktärsutveckling, med mycket fokus på relationerna mellan huvudpersonerna. Boken finns än så länge inte översatt till svenska utan endast på engelska.
Söker du en annorlunda dystopi att sätta tänderna i rekommenderar jag Joe Hill’s The Fireman.

/Caroline

onsdag 2 november 2016

Anteckningar från Burma

Tänk vad uppfriskande det kan vara att tvingas omvärdera en ståndpunkt!     
Jag har inte läst serietecknade medier sedan ungdomsåren och utgått ifrån att det inget är för mig, i min ålder. Men ack vad jag bedrog mig! Av en slump fick jag kanadensiskfranske Guy Delisles tecknade Burmaskildring i min hand – jag förstod först inte ens att den var tecknad, för den är biblioteksklassad för att placeras på geografihyllan, Sydostasien – inte bland tecknade serier. Men nyfiken blev jag, och jag har sällan lett så igenkännande och roat som under den högtidsstund det tog att läsa boken.

Det är en fullständig njutning att följa författarens bildsekvenser kring hur han med fru och bebis åker till Burma, för hon ska jobba som läkare där medan han ska ta hand om deras lille plutt. Iakttagelseförmågan hos författaren är stor, och har man någonsin rest i Asien, oavsett var, så är igenkänningsfaktorn hög. Oändligt många detaljer är knivskarpt skildrade, särskilt dem som västerlänningar reagerar på, men över lag är det otroligt snyggt gjort, både att lyckas illustrera humorn i varje skildrad situation, men också författarens/huvudkaraktärens tankar och reflektioner kring det upplevda. Men det är också en ypperlig källa till kunskap – mycket av det du inte visste om Burma innan, det lär du veta efter. Det är ju trots allt en stat med en stängt förflutet, och det är först nu, när turismen försiktigt börjat utvecklas, som vi fått en chans att lära känna landet mer. 



Jag blev tillräckligt nyfiken efter denna bekantskap för att även vilja läsa ett alster han gett ut några år tidigare, som rätt och slätt bara heter ”Pyongyang”.  Även den är en personlig betraktelse, denna gång av Nordkoreas huvudstad, under en vistelse där i två månader – dock utan fru och barn. Tyvärr nådde inte den alls upp till samma höjder, för han tycks ha utvecklats väldigt mycket under åren däremellan. Den har inte alls samma tydliga struktur och heller inte det humoristiska anslaget fullt ut – vilket förstås kan vara svårt när det gäller just Nordkorea! Dock ett intressant bidrag till litteratur om ett ännu mer slutet land än Burma… bilderna är precis så grå, kala och sterila som man bara kan föreställa sig att det verkligen är i detta märkliga land, som aldrig upphör att förvåna. Men som sagt – inte alltid helt lätt att förstå, och saknar många av de poänger han hade behövt plocka för att göra skildringen intressant. Desto mer intressant var verkligen Burmaskildringen – det är långsam, njutningsfull läsning, med fullt fokus på varje tecknad bild. Som säger allt! Totalt sett en ny, mycket trevlig bekantskap, och ett tredje verk av författaren är en diger lunta anteckningar från – Jerusalem! För den som är intresserad!
Samtliga finns att låna på biblioteket.


/Tuija

fredag 28 oktober 2016

Slutet på sommaren

Anders de la Motte är en författare som fler och fler låntagare frågar efter. Själv har jag inte läst honom. Men han har fått två priser av Svenska deckarakademin. Årets debutant 2010 med boken Geim och så i fjol blev UltiMatum årets bästa svenska kriminalroman. Nu han kommit med en ny bok, Slutet på sommaren. Den lånade jag hem för att läsa och när jag började läsa tog den slut på några dagar.

I huvudrollen den inte helt sympatiska Veronica. Hon överlever och håller sin ångest i schack som gruppledare i terapi. Att ta del av andra människors smärta är vad hon behöver. För när hon var tonåring försvann hennes lillebror och återfanns aldrig. Familjen trillade sönder. Just nu har Veronica ställt till det för sig. Hon har en chans kvar att behålla jobbet men det verkar inte gå bra med det. För på en terapisession kommer det in en kille som berättar om sina minnen. En pojke som försvann, en trädgård beskrivs och Veronica undrar om det är hennes bror som sitter framför henne… Inte lätt att vara korrekt i sin yrkesroll då. 

Så klart åker hon hem till byn i Skåne där pappa och hennes andre bror (nu polis) bor kvar. Så klart börjar hon ställa frågor och undersöka och så klart är inte det populärt. Vem talar sanning, vem kan hon lita på och är hennes bror försvunnen eller död? 

Det kan nog bli att jag läser någon mer av de la Mottes böcker för den här var bra! 

/Liselott