lördag 16 december 2017

Fyrtiosjunde våningen av Ina Ekegård

Jag har verkligen gillat Ekegårds både stil och innehåll, i hennes två tidiga romaner. Hon skriver i regel om unga vuxna, så även denna gång, men innehållet/handlingen var lite oväntad, jämfört med hennes tidigare verk. Det här är en roman om bekräftelse, förödmjukelse, och att tappa kontakten med sig själv. Innan man ens knappt vet vem man är…

Eric Meijer har länge varit överviktig, ända sedan dagis. Det har blivit en del av hans identitet, men inte i bemärkelsen att skämta sig runt sin övervikt -  istället blir han den osynlige som håller sig i bakgrunden, och tillhör klassens nördgäng av dataspelare. Men så träffar han Emelie. Näst sista terminen på gymnasiet börjar hon ny på skolan, och trots sina 127 kilo, oskuld och okysst, är de en vecka senare ett par. Ett mirakel i Erics värld! Och Emelie själv är ett mirakel i sig själv – så annorlunda men sig själv nog… stark och cool har hon valt sin egen väg, inte alls fegat, som Eric, genom livet. Efter åtta månader tillsammans är det riktig och äkta och stark kärlek som präglar deras förhållande.

Så får de en förfrågan om att hänga med ut och campa i bergen, han backar direkt eftersom han vet att han inte orkar, men som den Emelie hon är, gör hon slag i saken. ”Du säger att du är trött på att vara fet. Så låt oss ändra på det då”, säger hon, och flyttar ut i skogen med honom, på en bantnings- och träningskur. I månader kämpar han med hennes hjälp och är plötsligt åttiotre kilo vältränad snygging – borta är den feta snubben.

En ofattbar omvandling onekligen. Han stormtrivs med sitt nya, vältränade jag, uppmärksammas otroligt för sin snygghet från höger och vänster, och finner sig plötsligt upptäckt som potentiell deltagare till en realityshow i gränslandet mellan BigBrother och ParadiseHotel. En smula smickrad inser han att ett deltagande – en vinst - skulle kunna vara deras snabbiljett till den gemensamma framtiden, en startplåt för många saker. Och mot bättre vetande, trots en del tvivel och dubier hos dem båda, accepterar han ett deltagande.

Som funkar någorlunda till en början, trots de andra deltagarnas tillkortakommanden. Först fattar han inte hur han ska stå ut, men försöker hålla låg profil på sin egen kant. Men efter hand blir han indragen i allt mer dynga, tillvaron blir ett inferno av bekräftelsekickar, lögner och offentlig förödmjukelse som tar en ände med förskräckelse där han saboterar sitt liv fullständigt. Och klockan går inte att vrida tillbaka.

Han inser att han förlorat allt som varit viktigt i hans liv, drogerna är det enda som håller honom upprätt tills han kollapsar. Finns det någon väg tillbaka? Hur? Och till vad, i så fall?
Det här är en bok där cirkeln sluts – från dåligmående till lycka och eufori, tillbaka till än värre dåligmående… Många frågor ställs på sin spets, här finns eftertanke och efterklokhet, vad är man beredd att riskera, och till vilket pris? Och hur klokt är det att gapa över för mycket när man redan har allt man drömt om? Trots allt finns här också öppningar, förlåtelse, ett ljus i tunneln – och det behöver både Eric och jag som läsare, för det är ingen munter läsning, men inte desto mindre viktig. En bra och välskriven bok igen, som sagt, men ganska oväntad och annorlunda!


/Tuija

onsdag 13 december 2017

Samuel är mitt namn av Josefin Holmström

Berättelsen börjar när Samuel är gammal. Det är tidig morgon och hans läkare har varit på besök. Han befinner sig i sitt arbetsrum som på senare år blivit en plats för minnen.  Minnen från yrkeskarriären och hans liv. Nu är det dags att följa hustruns råd och att berätta allt för barn och barnbarn. Allt det som han en gång berättade för henne. Det Samuel tänker och det han skriver är vad jag får läsa.

Samuel föddes i en fin familj. Dock föds han blind och hans mor dör tidigt. Istället tas han hand om av en sköterska. Även pappan dör och inga släktingar verkar finnas för sköterskan blir nu hans mamma – nymodern. Samuel flyttar med henne till Norrland där de på nåder bor hos hennes syster. Prästen ser till Samuel får utbildning och plats på universitetet i Cambridge, för som genom ett mirakel ser han igen. Till en början handlar denna fascinerande berättelse om livet i Norrland och sedan om studierna i Cambridge. Samuel fascineras tidigt av stjärnor, stjärnors ljus och norrskenet som syns så väl på den mörkar natthimlen i Norrland. Kanske för att de inte varit självklara för honom när han var blind. Han forskar och söker svar. Närmast plågas när hans forskning utövas både i vakenhet och under sömn. Det är uträkningar, funderingar och mardrömmar. Samtidigt genomsyras hans liv av rädsla för mörker, sitt eget inre mörker och för att förlora sin syn igen. 

Han finner någon sorts vän i Andrew (både rik och adlig). Han är Samuels vän men samtidigt nödvändig med sina pengar och inflytande för att forskningen ska fortgå. En forskning de i hemlighet bedriver tillsammans. Samuel blir beroende av hans välvilja även om Andrew inte är lika smart som Samuel är han nödvändig. Men trots denna vänskap är Samuel ensam, enkel och passar inte in. Men han försöker inte ens pass in utan väljer att stå utanför. Varför? Han känner en längtan men vet knappt efter vad, försakar. Frågor och funderingar jag får och som jag nog finner svaren på medan jag läser. Så klart inträffar katastrofen och Samuel driver vidare i livet.

Berättelsen är också en slags äventyrsroman där han reser runt i världen. Men inte en äventyrsroman av den vanliga sorten (om nu en sådan finns) utan med mycket inre reflektioner och utveckling. Själv tycker jag att texten, orden och det de säger flödar över sidorna och in i mig. I början läste jag lite korta stycken och det blev lite motigt. Men efter halva boken tog det fart, börjar kännas och beröra på ett djupare sätt när jag börjar förstå Samuel och hans val. Samuel är berättare och huvudperson i denna fascinerande bok. Författarinnan har tidigare skrivit boken Antarktis. Den har jag skrivit tidigare om i bloggen, läs vad jag tyckte om den.

/Liselott

Reservera boken på bibliotekets hemsida. Finns att läsa direkt som e-bok

lördag 9 december 2017

Den sista vilan av Mats Ahlstedt

Många Göteborgsdeckare har han skrivit – han har blivit väldigt produktiv på senare tid - och de allra flesta är riktigt bra. Så även denna. Han växlar gärna skrivandet mellan sina två olika huvudkaraktärer Fatima Wallinder, kriminalkommissarie med rötter i Somalia, som det finns flest böcker om, och som denna senaste handlar om, med gärningsmannaprofilerare Ella Werner, med rötter i forna Jugoslavien, som hans förra – Öga för öga, tand för tand som kom i våras – handlade om. 

Denna gång utsätts nog Fatima för mer än vad de flesta skulle tåla – tre gånger är hon nära att få sätta livet till när en synnerligen makaber historia nystas upp kring en satanistsekt som kanske ligger bakom den gamle fängelseprästen Johannes plötsliga död, kanske har kopplingar till både döda och försvunna unga prostituerade med sina telefonnummer intatuerade på armen och kanske har kopplingar till hennes dotter Mirandas förskolekompis Robins märkliga familjeförhållanden. Kan t o m prästvännen som höll i Johannes begravning vara insyltad? Många märkliga omständigheter pekar på många märkliga kopplingar – den ena mer hårresande än den andra. Ja, han har onekligen skrivit en ny, underhållande bladvändare som, som vanligt, utspelar sig inne i Göteborg, i dess skärgård, men också i Kungälv med omnejd strax norr om Göteborg – dvs mina gamla hemtrakter. Allt detta ger förstås just mig ett extra mervärde, det kan jag ju inte förneka!

/Tuija

onsdag 6 december 2017

En blå död av Mikko Porvali

På sistone har jag både hört talas om och läst en del finska författare. Den senaste jag provade på var En blå död av Mikko Porvali. Den stod i bibliotekets bokhylla och såg lockande ut. Marknadsförs som en Karelen Noir, alltså lite hårdkokt, mörk och eländig. Men när jag läst ett tag kändes den mindre hårdkokt och mer som en skröna. Kanske på grund av sättet den är skriven på. Men inte på något sätt sämre för det. 

Jussi Kähönen är polisen som berättar. Om hur han halkade in på polisyrket, hur han får sin första tjänst i Viborg och vad som händer där. Han jobbar ihop med Salomon Eckert och de jagar spritsmugglare och stöter på idel våldsamma män, korrumperade män och fattiga gatubarn. Smarta som få och klurar ut lösningar för att få det de vill. 

Kyla och fattigdom i Viborg på 1920-talet. Ja, en fascinerande, spännande deckare av det lite annorlunda slaget i sin dragning mot skröna. Många gånger tänker jag – hur ska det här gå! Det ska bygga på en sann historia – undra vad av allt detta som skulle vara sant… Bra miljöskildringar vare sig de är i stan eller skidar fram i skogen. Författaren är utredare till yrket och har tidigare skrivit militärhistoriska verk. Jag kommer att hålla utkik efter den andra delen i trilogin (för det ska visst komma tre).

/Liselott


Beställ boken på bibliotekets hemsida. Kan läsa och lyssnas på direkt då den finns som e-bok och e-ljudbok.

lördag 2 december 2017

Mafioso av Ray Celestin

Vilken bladvändare han lyckas skriva Ray Celestin. Huvudingredienserna känns igen från första boken: jazz, maffia och den grova brottsligheten. Läs vad jag skrev om den

Vi möter återigen Ida och Michael från Yxmannen. Nu har det gått 10 år sedan de arbetade med och överlevde fallet med Yxmannen. De bor båda två i Chicago och jobbar som detektiver på Pinkertons detektivbyrå. En kvinna kommer in på detektivbyrån och ber dem leta upp hennes dotter som försvunnit. Samtidigt fotar polisfotografen Jacob ett lik. I sin hand håller den döde resterna av en flaska. Doften därifrån känner Jacob igen: kemiskt modifierad alkohol. Det har han stött på förr. Vart kommer denna flaska ifrån? Han börjar fråga runt… Tidigare har Dante anlänt till Chicago. Al Capone har kallat på honom. Dante är en fixare och nu har Capone ett uppdrag åt honom. Dante skulle helst av allt vilja vara någon helt annanstans men kallar Capone så kommer man… Tre olika personer undersöker till synes tre skilda fall. Sakta närma sig de olika fallen och personerna varandra.

Men jag tycker att boken är mer än en deckare. Här visas baksidorna av Chicago och rassegregation, alltså en del av USA´s historia. Dessutom gillar jag att Ida finns där och utmanar det manliga. Även i denna bok har jazzen en stor del. Louis Armstrong är Idas vän och även han anländer Chicago. I ett efterord berättar författaren om de händelser han valt att ta med i berättelsen. Mycket har hänt i verkligheten men ibland har författaren flyttat händelser i tiden för att få ihop sin story.  Dessutom finns det information i ett efterord som gör mig glad! Mer vill jag inte avslöja innan du läst denna vansinnigt spännande och härligt tjocka berättelse. Då riskerar jag att avslöja för mycket…

/Liselott


onsdag 29 november 2017

Dimmornas hus av Alix Rickloff

När nordanvindarna drog utanför huset var denna bok precis vad jag behövde. Tillräckligt lockande och spännande för att läsa sida efter sida och stanna inne i värmen. Anna Trenowyth är huvudperson och den utspelar sig i England både kring första och andra världskriget. Anna återhämtar sig efter att ha tjänstgjort vid fronten och skadats. Nu har hon fått tjänst på ett militärsjukhus som ligger på godset Nanreath Hall. Anna, som knappt minns sin mor har växt upp hos fosterföräldrar. Men hennes mor är uppväxt på Nanreath Hall! Nu har Anna kanske chansen att få reda på mer om sin mor och komma nära den enda familj hon har kvar. Men ska hon våga? Hon blir inte särskilt väl bemött när hon anländer till godset och möter sina släktingar…

Samtidigt följer vi Annas mor Katherine. En ung kvinna som växer upp på godset. Målet föräldrarna har för henne är att hon ska gifta sig rikt. Men Katherine har andra drömmar. Hon vill bli konstnär! Föräldrarna säger blankt nej. Ska hon ändå lyckas med sina drömmars mål? När en etablerad konstnär kommer till godset för att måla hennes porträtt träffar hon hans assistent Simon. Ljuv musik uppstår men han är ju fattig och konstnär! Vilken väg ska hon gå? Följa föräldrarnas vilja eller sin egen…

/Liselott


lördag 25 november 2017

Dösdömd av Sharon Bolton

En luftballong far över nationalparken Northumberland. 13 passagerare spanar på natur, ruiner och djur. Plötsligt ser de en springande kvinna, en man följer efter och snart ligger kvinnan livlös. Mannen inser att han har 13 vittnen. Kan har göra sig av med dem? Så klart han kan! Han höjer geväret mot axeln, skottet avlossas och panik utbryter i luftballongen. Luftballongen fortsätter sin stilla färd. Mannen följer efter. Ska de ombord komma undan? 

När jag först läser om boken verkar det som att den bara ska utspela sig i luftballongen och naturreservatet. Kan hon verkligen bygga en hel berättelse på det tänker jag. Kan det vara något att läsa? Men det är ju en av mina favoritförfattare så jag börjar läsa och så klart lyckas hon igen! Kollrar bort mig fullständigt i denna katt- och råttalek med mannen och hans byte i fokus. Spännande är den och väldigt svår att sluta läsa! Och nej, den utspelar sig inte bara i nationalparken - så mycket kan jag väl avslöja...

/Liselott


onsdag 22 november 2017

Elefantkyrkogården av Patrik Vult von Steyern

Tänk, vilka slumpartade tillfälligheter som kan göra att man läser en bok, som sedan visar sig drabba en med full kraft! Precis detta hände mig, när jag råkade notera namnet på författaren till en ny bok – samma efternamn som min gamla gymnastiklärare, under mellan- och högstadiet, som var den som fick mig att börja friidrotta en gång i tiden. Släkt kanske, tänkte jag. Javisst! Dedikationen visar sig vara till bl a mamman Elisabeth… Tänka sig!

Men vilken bok han har skrivit! Det här var det starkaste och mest berörande jag läst på många år – jag kände mig helt knockad efteråt! Det känns så initierat, som om det var självupplevt, men det kan det av naturliga skäl inte vara. Men det kan onekligen indirekt vara självupplevt – så starkt och äkta är det!

Boken handlar om 38-årige ungkarlen Markus, bankman från Göteborg, som plötsligt får diagnosen akut levercancer. Han ställs inför valet att leva max ett par år, under kraftig behandling - med lidande men utan hopp. Eller max ett halvår, utan behandling. Han väljer det senare, och fattar det oerhört svåra beslutet att göra det mesta av det sista halvåret han har kvar, så långt smärtor m.m. tillåter, men utan att informera sina närmaste eller vänner. Han säljer allt och ger sig iväg på en sista resa till platser han alltid drömt om att uppleva, men inte kommer att hinna. Om inte…
Tanken är att han samtidigt vill hitta platsen, den vackraste, där han vill dö – göra som elefanter enligt sägnen gör…

Väl på plats vid första anhalten; Yellowstone National Park i USA, mailar han sina föräldrar och sin bäste vän, och berättar vad som hänt och vad han gjort. Och försöker förklara/försvara sitt ovanliga beslut med att han vill leva så mycket det går den tid han har kvar, utan att ha ledsna, oroliga, överdrivet hänsynsfulla nära omkring sig. Och anledningen till att han berättar först när han rest, och ingen vet exakt var han är, är att han vet att alla skulle försökt få honom att ändra sig. Kruxet är bara att han aldrig mer kommer att se dem. I hemlighet tog han farväl av dem innan han åkte – men det visste ju inte de.

I Yellowstone möter han dessvärre sitt livs kärlek, som komplicerar hans sista tid ordentligt. Men resan tar honom ändå vidare till Mexico – Yucatánhalvön, Australiens östkust och Tasmanien, och slutligen till Venezuelas urskogar, innan sjukdom och smärtor tar ut sin rätt. Han håller tät kontakt med sina nära, och även om de aldrig kan acceptera hans i deras ögon själviska val, respekterar de hans beslut. Och är med honom i själ och hjärta. Och han med dem.

Ja, det är en bok som skakar om, och ställer många saker på sin spets. Väl värt för många att fundera och reflektera över, även om man inte kan sympatisera med Markus och hans val. Jag kan absolut förstå honom, varför han tänker och känner som han gör. Men jag kan också lätt sätta mig in i hur hans föräldrar upplever det hela. Stora beslut kring stora frågor. Och svåra. Men likväl något vi alla kan ställas inför… hur vill man leva sin sista tid, var, och med vem? Varmt rekommendabel!

/Tuija


Reservera boken på bibliotekets hemsida. Den finns också att läsa direkt, som e-bok.

lördag 18 november 2017

Nya trädgårdsbiografier

 
Dagarna blir kortare medan de mörka timmarna blir längre och trädgården går i vila. Som en sann trädgårdsnörd börjar jag då läsa trädgårdsböcker istället och drömma om ljusare tider. Numera finns det mycket inspiration att hämta, nackdelen är hur man ska få plats med alla idéer i den egna trädgården.
Jag tänkte tipsa om de lite annorlunda trädgårdsböcker som inte handlar så mycket om hur man odlar utan om de som odlar.

Jag börjar med Karin Berglunds bok Det var en gång en trädgård: minnen från ett odlarliv. En mycket trevlig bok som berättar om hennes egna trädgårdar och kända trädgårdar hon besökt. Du får också möta kända trädgårdspersoner hon intervjuat för tidningar hon jobbat åt. Allt varvat med vackra bilder.

Nästa bok heter Artemisiasällskapet: berättelser ur trädgårdsliv. Boken består av korta berättelser skrivna av pensionerade trädgårdsjournalister. Artemisia är det latinska namnet på malört: aromatisk ört med silvergråa blad, växer snabbt till en rugge och kan behöva stödjas. Ett passande namn för lite grånade människor med gröna intressen. Gemensamt för flera berättelser är hur det kom sig att de började skriva om trädgårdar eller hur deras trädgårdsintresse väcktes.

Sist men inte minst är Trädgårdslegender: profilerna, livsverken, deras bästa råd skriven av Lisa Ising. Boken handlar om precis vad undertiteln säger, kända trädgårdspersoner berättar om sig själva, vad de har blivit kända för och sitt bästa trädgårdsråd.


/Anneli



tisdag 14 november 2017

3 x Kouplan av Sara Lövestam


Kouplan igen! Liselott skrev om den första, väldigt annorlunda deckaren ”Sanning med modifikation”, som Lövestam författat om den ovanliga, persiska, papperslöse Kouplan, som kom till Sverige som kvinna, fick avslag på sin asylansökan, och nu har levt under jorden i väntan på att preskriptionstiden ska gå ut så att en ny ansökan kan skickas in till Migrationsverket. Under tiden har hormonbehandling pågått, Kouplan ser nu ut som den man han känt sig som sedan barnsben, och han har försörjt sig som privatdeckare – efter det första fallet med barnet som försvunnit åtog han sig ett riktigt intrikat fall från ett kvinnligt borgarråd i Stockholm som trodde sig blivit superblåst/sol-och-vårad av sin älskarinna och ville hämnas. Synnerligen intressant och skickligt uppbyggd är Önska kostar ingenting” som den fristående tvåan heter.

I del tre; ”Luften är fri” får han ett uppdrag från en ung, sjuk kvinna som misstänker maken
för att vara otrogen – ett lätt fall kan tyckas, men ingenting var som det såg ut, där heller! Helt andra härvor än otrohet nystas upp, hemligheterna staplas på varandra, och när det börjar hetta till så hettar det till ordentligt! Och under tiden fortsätter Kouplan att leva sitt ljusskygga liv, numera som uteliggare i brist på boende, i väntan på att tiden ska ticka fram för en ny asylansökan.


Så har då också den efterlängtade fjärde delen ”Finns det hjärterum” nu kommit – när Kouplan äntligen kan leva som en fri man. Han praktiserar på ett bibliotek och fortsätter att söka sin försvunne bror. Dessutom kan han inte låta bli att starta en privat vendetta mot de två odjuren som driver Azads grill, där han själv slavade för svältlön, utsattes för övergreppsförsök, och delade trångt boende med många andra papperslösa. Att försöka bevisa att de faktiskt mördar folk också, blir en livsfarlig utmaning.

Det är en synnerligen ovanlig och mångfacetterad deckarsvit (benämningen spänningsromaner känns mer rättvisande) att hänge sig åt, om man tröttnat lite på det gamla vanliga, blodiga stuket. Mycket läsvärd är hon, Sara Lövestam, och rekommenderas varmt!

/Tuija

Beställ böckerna på bibliotekets hemsida. Finns även bearbetade till lättläst text.

lördag 4 november 2017

Isvittring och Nässelvrede - två böcker av Solveig Vidarsdotter


Jag gillar verkligen deckare som utspelar sig i småorter. Solveig Vidarsdotter tar mig med till Gäddede i Jämtland. En by där det praktiska går före det fina. Första boken Isvittring skildrar när Ingrid flyttar tillbaka hit för att ta hand om sin far men mest för att hon vill återvända, hon har längtat hem från storstan. Längtat till naturen och till familjen. Kanske kan hon genom att flytta tillbaka komma närmare sin bror och hans familj. Men allt blir så klart inte som hon förväntat sig. En abrupt start, innan ens flyttbilen har kommit med hennes saker, kallas hon till en brottsplats. En pojke på 10 år hittas hängd, troligen självmord… Det är spännande och vardag på samma gång. Och även i små orter där alla känner alla ruvar folk på hemligheter. Även ens egen familj...

På bokmässan fick jag chansen att lyssna på när hon pratade om sin senaste bok Nässelvrede. Men även den första kom på tapeten då hon pratade om sitt skrivande, att hon ville skildra en del av det hon upplevt som barn. Som att bo på internat när man börjar första klass. En av de saker som finns med i den första boken. Andra boken börjar med att en lokalpolitiker hittas död. Vad har hänt? Så vådaskjuts en man på skjutbanan. Det är dottern som råkat skjuta honom, hur är det möjligt? Även han är politiker. Är det en slump? Utredningen blir snårig då hemligheterna är många…


/Liselott

Beställ böckerna på bibliotekets hemsida. Finns även som ljudböcker, e-ljudböcker och att läsa direkt på skärm

onsdag 1 november 2017

Om jag försvann av Meg Rosoff och Guldgossar av Sonya Hartnett


Under hösten har jag läst två romaner som båda är skrivna av författare som fått ALMA-priset (till minne av Astrid Lindgren). Böcker som klassas till att passa för vuxna eller barn enligt bibliotekets klassifikationssystem men som egentligen är så kallade allåldersböcker. Men jag tycker båda författarna och speciellt dessa böcker kräver sin läsare eller i alla fall någon att prata med boken om efteråt för det är inga enkla ämnen som tas upp.

Böckerna jag läst är Guldgossar av Sonya Hartnett och Om jag försvann av Meg Rosoff. I båda böckerna handlar det bland annat om barn som genomskådar de vuxna. Från att lita på, tro gott om och älska sin föräldrar så ser de deras fel och brister, blir svikna, står emot och utvecklas. Jag våndas och ryser när jag läser. Av en händelse är huvudpersonerna i båda böckerna 12 år. 

Om jag försvann handlar om Mila och hennes pappa som ska hälsa på pappans vän Matthew i USA. Men strax innan de ska åka från England till USA försvinner Matthew, utan ett ord, utan ett spår. Mila och hennes pappa åker ändå. Matthew vet ju att de ska komma, han är säkert tillbaka när hans gäster kommer fram resonerar de. Men det är han inte. Ett svagt spår leder till en stuga dit Matthew brukar åka. Mila och hennes pappa packar in sig i en bil och börjar köra. En resa som inte bara tar dem flera mil på vägarna utan också blir en inre resa för Mila och en resa med många avslöjanden… 
Mila är en fascinerande tjej. En iakttagare som ser detaljer, människor och mönster och som drar slutsatser av det. Detaljer som gör att hon kan se det människor tror de att de döljer. Redan när de anländer till Matthews hus ser hon detaljer som avslöjar att det inte är något lyckligt hem. En riktigt bra bok. 

Guldgossar var jobbigare att läsa, taggig och smärtsam. Jag tror redan i början i boken att något ska hända men är det negativt, positivt, farligt? En spänningskänsla som håller i sig boken igenom. Colt och hans familj flyttar till ett nytt bostadsområde. En ganska fattigt sådant men Colts familj är inte fattiga, hans pappa jobbar som tandläkare och till skillnad från övriga familjer i området är deras hem fyllt av dyra leksaker. Varför flyttar de hit tänker jag… En situation precis när de flyttat in gör att Colt börjar se sin pappa på ett annat sätt, genomskådar honom. Han söker stöd hos sin mamma – hon bara slätar över. 
I samma område bor Freya, även hon står på gränsen till vuxenvärlden och ser bland annat sina föräldrar och deras avsky mot varandra. Varför lever de ihop överhuvudtaget? Hon söker stöd och finner det hos Colts pappa… 
Solen bränner, cyklarna rullar över asfalten och spelet mellan barnen i området och relationerna mot de vuxna fyller sida efter sida och jag har svårt att sluta läsa.

/Liselott



Beställ Guldgossar på bibliotekets hemsida. Finns även att läsa direkt som e-bok.

lördag 28 oktober 2017

Den femte Millennieboken...

…har då kommit – dock David Lagercrantz andra – med titeln ”Mannen som sökte sin skugga”. Denna gång har uppmärksamheten varit mer dämpad, kanske för att den förra ändå var så pass bra som den var, trots alla farhågor och förhandskritik. Och jag måste nog tillstå att han gjort ett bra jobb även denna gång. Lisbeth Salander är i samma högform och slag som alltid, hon är en urkraft med ett blixtrande intellekt som aldrig någonsin kommer att bli uträknad, vad jag kan förstå. Och det vill man ju verkligen inte heller! Hon är ju själva sinnebilden för den oövervinnlige, i precis alla sammanhang. En bild vi gärna vill värna?

Denna gång startar historien med Lisbeth i fängelse, dock enbart för ett kortare straff som lika mycket handlar om att kunna skydda henne mot dem som är ute efter henne. Det blir dock ingen dans på rosor, för i detta säkerhetsklassade kvinnofängelse finns givetvis en våldsam intern, Benito, som håller terrorbalansen på sin egen önskade nivå. Kan detta INTE sticka Lisbeth i ögonen? I synnerhet som Benito är extra mycket ute efter en ung Faria från Bangladesh som sitter där för ett hedersrelaterat dråp, med de manliga släktingarna nu i maskopi med just sagda Benito… Givetvis gör Lisbeth som vanligt allt i sin makt för de utsatta, när det är riktiga drägg som är inblandade som hon kan få en chans att dräpa till…

Samtidigt nystas en näst intill osannolik sanning upp kring Lisbeths barndom. Det visar sig ha existerat, och gör i viss mån fortfarande, ett forskningsexperiment utfört av en hemlig myndighet, där fosterbarnstvillingar ingått i test kring hur mycket miljö, snarare än arv, påverkar människors utveckling. Man har medvetet separerat tvillingpar och planterat dem i diametralt motsatta samhällssammanhang. I detta har alltså Lisbeth och hennes tvillingsyster ingått. Men också finansmannen Leo Mannheimer, som visar sig ha en identisk kopia i Dan Brody – båda fullständigt ovetandes om varandras existens. När denna existens väl uppenbarats uppstår en häxjakt utan like – sanningen måste ju till varje pris tystas. Men vem är Mikael Blomqvist att INTE lyckas med århundradets story till sin tidskrift, när chansen finns, och rättvisa finns att skipa?

Det är onekligen en helt sanslös bladvändare IGEN, som Lagercrantz har knåpat ihop. Och ja, jag sväljer det med hull och hår och låter mig underhållas!

/Tuija

Beställ boken på bibliotekets hemsida. Finns även att lyssna på eller läsa direkt som e-bok.

onsdag 25 oktober 2017

Den osynlige mannen från Salem av Christoffer Carlsson

En av de författare jag lyssnade på under mitt besök på bokmässan var Christoffer Carlsson när han pratade med Fredrik Belfrage om sin nya bok Den tunna blå linjen. Boken är den sista av fyra där Christoffer Carlsson skriver om vänskap. Han låter personerna i böckerna gestalta hur och om den finns kvar eller försvinner beroende på vilket riktning vänners liv tar. Det lät intressant när han berättade om det. Jag passade på att lyssna på den första av de fyra böckerna (Den osynlige mannen från Salem) när jag ändå skulle testa biblio, den nya e-ljudbokappen. Berättelsen tillsammans med en riktigt bra uppläsare gjorde lyssnandet till en högtidsstund.

Leo Junker är huvudperson. Han har precis varit hemma i Salem, staden han växte upp i. Avstängd polis och ordinerad sobril mot sin ångest efter den händelse som gjorde att han blev avstängd (snart får vi reda på varför). Natten efter besöket i Salem vaknar han av blåljus utanför sin lägenhet. En kvinna har blivit mördad i en lägenhet i hans trappuppgång. Han kan inte hålla sig utanför trots sin avstängning och börjar driva sin egen utredning om mordet. Under mordnatten rör han sig utanför huset och får känslan av att någon iakttar honom. Snart får han sms: jag ser dig Leo… När han går fram till fönstret ser han en bil köra iväg, kupén är svagt upplyst som av en mobiltelefon.

Sedan följer Leos berättelse. I nutid när han utreder mordet och när han som tonåring driver runt i Salem med fokus på den korta men intensiva vänskapen med Grim. De möts uppe i Salems vattentorn när Leo blir nyfiken på vem som skjuter fåglar. Varvat med dessa berättelser hörs en tredje röst i boken, ett jag som talar till någon. Någon som måste minnas.

Det är en riktigt bra deckare han skrivit. Den vindlar sig fram och han skapar en spänning och nerv som driver mig framåt som läsare. Den ger verkligen mersmak och jag ska snart läsa den andra delen om Leo Junker.

/Liselott


lördag 21 oktober 2017

Fiskarmännen av Chigozie Obioma

Ibland lyckas jag lyssna på Radioföljetongen. Denna gång när jag skulle rensa svamp hemma så passade jag på att börja lyssna på den senaste, Fiskarmännen. Jag hade läst om bokenoch var lite nyfiken. Att den läses in av Hans Moseson var ett plus i kanten. Den var fascinerande att lyssna på. Mycket musik i som lyfte berättelsen. En berättelse som visade sig vara något annat än jag trodde.

Författaren som är debutant skriver om sin hemstad Akure. Det är en skildring av 90-talets Nigeria och en familj. I förgrunden fyra av bröderna (de äldsta 9-15 år) som blir ensamma hemma med mor och småsyskon när pappan pga sitt arbete blir förflyttad från banken i stan till en annan ort och bara kommer hem lite då och då. De stränga vardagsrutinerna luckras upp, mammas ögon ser dem inte hela tiden och de nyttjar möjligheten väl. Smyger iväg till den förbjudna floden för att fiska. 

De blir så klart upptäckta och avslöjade. Faderns bestraffning är mer än kännbar rent fysiskt och framför allt äldste pojken, Ikenna, förändras. Frigör sig från sina bröder, säger emot modern. Den yngste brodern är berättare i boken och undrar när detta uppror började. Relaterar till händelser och tillfällen som vi får återberättade.

Men det är inte bara faderns bestraffning som påverkar Ikenna. För vid floden möter de stadens galning. I 90-talets Nigeria möts det traditionella och det västerländska. Språken blandas i familjen pratas både igbu och engelska, religionen är en del av livet men även förbannelser och förutsägelser. Som när galningen förutsäger att Ikenna ska dö i en röd flod… Ikenna vill inte tro på det, men kan inte låta bli. Det förändrar honom. Tidigare än jag förväntade mig är katastrofen ett faktum, sedan blir det bara värre. Beklämmande och hjärtskärande att läsa.


Språket och berättelsen svämmar över av liknelser, beskrivningar, vardagsliv, hus, natur, barer, bilar, livet. Det är så målande att det ibland blir för verkligt för mig. Speciellt lite de grymma scener som förekommer i boken. 

Beskrivningar av händelser som känns som berättelser i berättelsen. Samtidigt som jag vet att det är en skildring av författarens barndom och uppväxt känns den som en skröna. Är det sättet han berättar på eller den främmande miljön som gör det? Jag vet inte. Men jag vet att han gör det väldigt bra och det är fascinerande att lyssna på. Boken finns att lyssna på och ladda ner fram till 29 november på Radioföljetongens hemsida. 

/Liselott