Fortfarande händer det att man som bibliotekarie tilltalas med ett trevligt: ”Hej, jag har lite bråttom och vet inte vad jag ska läsa, kan inte du ge mig en sån där riktigt bra bok?”
Det gäller då att ha några säkra, lagom lättuggade kort i rockärmen. Typ Ian
McEwans Lördag, Kerstin Ekmans Vargskinnet, Deon Meyers Tretton timmar, Sarah
Waters Nattvakten, kanske något av Hjalmar Bergman. Och så Elin Boardys gedigna
romanhantverk. Intelligent upplagda, försynt genuspredikande,
sprängfyllda av atmosfär och skickligt levandegjord historia.
Mary Jones historia är Boardys senaste roman – den svåra
tredje. Titelns Mary är köksflicka hos en viss Long John Silver, och vad Boardy
tagit sig före är alltså en omskrivning av Robert Louis Stevensons pojkboksklassiska Skattkammarön.
Epitetet till trots är min egen relation till förlagan närmast obefintlig, tidigt
fördärvad av någon bryskt förkortad 80-talsupplaga. Förkunskaper är emellertid inget
måste för att åter kunna njuta av Boardys stämningsfulla prosa.
Det är Silvers hustru Dolores som ger Mary språket,
liksom en dagbok och uppdraget att nedteckna deras historia. Tiden på
världshuset Kikaren i Bristol, Dolores förflutna som slav, flytten till
Hispaniola, Silvers död och Marys uppvaknande kärleksliv utgör centrala delar.
En jämförelse med Jean Rhys Sargassohavet är svår att låta bli. Precis
som Rhys apterar Boardy såväl feministiskt som postkolonialistiskt
sprängmedel i lämplig 1800-talsklassiker, om än med ett lite muntrare handlag.
Och i vissa avseenden komplexare. Dels i skildringen av Dolores
resa från slav till husmor, dels i hur Silvers utsvävande sjörövargäng inte
enbart får fungera som patriarkal fond till de hemarbetande kvinnornas trånga vardag.
Mary finner nämligen något inspirerande hos de saltstänkta gestalter som
släntrar in på Kikaren. Boardy har vaskat fram piratmytens homoerotiska inslag,
vilka får bekräfta Marys starka känslor inför flickan Agnes.
Att det rör sig om just piratmyt skapar samtidigt en viss
osäkerhet i läsningen. Mot vilken bakgrund tecknas egentligen Mary Jones öde?
Finns hon bara i sagans värld, eller i en faktisk historisk verklighet? Till vilken
grad är hon normbrytande?
Och det dröjer innan jag känner mig helt bekväm med
framställningens strikta dagboksperspektiv. För det jag gillar mest hos Boardy
är ju den febrigt laddade, perfekt avlyssnade presens som präglade
hennes förra roman, Mot ljuset. Det strikta återberättandet i Mary Jones
historia tar kanske lite grand udden av gestaltningen, men vässar nog samtidigt
den kil som Boardy skjuter in i Stevensons förlaga…
Jag har inte riktigt funderat klart på den här, vilket i sig
är ett gott betyg. Jag kommer avgjort att fortsätta pracka på er Elin Boardys
böcker.
/Martin
Copyright/fotograf: Lisa Irvall
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar