lördag 20 december 2014

Nu kommer de fram ur historiens töcken

En liten våg som växt till en hel genre? Ja så går det kanske att beskriva alla dessa svenska historiska romaner ur ett kvinnligt perspektiv. Helt borta är farbröder som Widding, Rune Pär Olofsson och serierna som lånades förr i tiden. In kommer kvinnliga författare som beskriver det lilla livet. Ett annat ansvar det att hantera liv och död och dessemellan byket, förråden, tjänstefolket och kärleken. Kvinnor är rådiga och tampas listigt med männens maktmissbruk för att få möjlighet att agera efter eget huvud. Ofta är det serier som utspelar sig i vikinga- eller medeltid. Ibland tar sagan fart och vi får veta hur det var på hednatiden när gudarna fanns med bland folket.

Dessutom håller det på att skrivas en stafettserie med olika författare för varje ny del. Den heter Släkten och börjar med Katarina Mazettis bok Blandat blod som tar sin början på 800-talet i Blekinges skärgård. De sjöfarande söker sig till Rusernas rike för handel. Vi möter hövdingar, trollkunniga kvinnor och trälar. I de senare delarna kan man via en släktkarta se hur banden går mellan kvinnorna. Personerna är fiktiva men invävt är historiska skeenden. I tredje delen, Tempelbranden har vi förflyttat oss till Mälardalen och nu verkar kampen mellan de asatrogna och kristsärkarna spetsas till ordentligt. Det är nu eller aldrig det skall ske. Åsa, en skicklig runristare vill hålla kvar sin hednatro men trycket är stort från familj och omgivning, så stort att hon straffas.
Historiska media har än så länge givit ut sex delar och tanken är att de skall gå från vikingatid till nutid. Ramverk och granskning för hela serien står     historieprofessorn Dick Harrisson för. I serien Släkten är författarna pålästa och engagerade, det är spännande böcker. Om kvinnorna tidigare lyst med sin frånvaro i svenska historiska romaner så syns och agerar de nu rejält. En serie som närmar sig sagans värld är Johanne Hildebrandts Valhallaserie. En historiefantasy med levande gudinnor som agerar för att försöka behålla fred när männen gärna rustar för sammandrabbningar.
Så för den som vill förflytta sig i tid och rum har biblioteket mycket att erbjuda nu under långhelgerna. Välkomna att botanisera.

Här följer ett urval författare som skriver historiskt. Du kan själv välja och reservera deras böcker i bibliotekets katalog:
Maria Gustavsdotter,
 Catharina Ingelman Sundberg,
 Johanne Hildebrandt,
 Ingrid Kampås,
 Katarina Mazetti,
 Elisabet Nemert,
 Karin Wahlberg

/Annika






måndag 15 december 2014

En doft av död

En doft av död skildrar historiska händelser jag inte läst mycket om innan annat än i möjligen kärleksromaner. Denna berättelse av Andrew Taylor ger en helt annan bild av (England och) USA under amerikanska frihetskriget i slutet av 1700-talet. Innan jag började läsa boken skulle jag kunnat läsa på lite mer om kriget för jag vet inte så mycket om det. Men valde att börja läsa boken direkt. Ett efterord finns som förklara situationen i New York vid tiden.
Jag har läst annat av Andrew Taylor tidigare och det har alltid varit bra. Det var även denna bok. Folket, platserna, miljöerna, relationerna mellan människor i olika samhällsklasser skildrar Taylor på ett intressant och många gånger väldigt påtagligt sätt. Berättelsen innehåller mycket och vindlar lite hit och dit i sannolika och mindre sannolika händelser. I centrum finns engelsmannen Edward Savill som fått möjligheten att göra sig en karriär i USA. Hans välgörare i England ser till att han får arbete på amerikadepartementet och 1778 färdas han på ett fartyg över Atlanten till New York. Ombord möter han och får motvilligt en vän i Samuel Noak. Dvs hade Savill inte delat hytt med Noak, blivit sjösjuk och därför omskött av Noak hade han valt bort denna herre ur bekantskapskretsen. Men ibland finns inga val.
Savill stiger iland i ett förstört, eländigt och fattigt New York. Staden blev till stora delar förstört av rebellerna två år tidigare. Till på köpet har ett 50-tal hus nyligen brunnit ner. Savill tas emot av Townley och möter snart även major Marryot. Två herrar som tillsammans med den familj han ska bo hos, Wintours, kommer att få stort inflytande till hur hans vistelse i New York utvecklar sig. Vi följer hans försök att finna sin plats i staden och bland de människor han omges av. Det blir ingen dans på rosor. Savills nyfikenhet och vilja att sköta sitt arbete på ett förtjänstfullt sätt leder honom på farliga vägar både i staden och på landsbygden.  
Men varefter månaderna går inser Savill att det kanske inte är en möjligheternas land för honom utan tvärtom en grav. Ovänner blir vänner blir ovänner. Vem kan han lita på och vem kan han tro. Förutsättningarna för hans vistelse i New York ändras ständigt och de hinner aldrig normaliseras.
En härligt berättelse slänga sig in i. Den är inte alldeles lättläst men jag är väldigt nöjd över att ha läst den.
/Liselott

måndag 8 december 2014

A history of Loneliness

I ett samhälle skakat av skandaler där präster förgripit sig på de som skulle ha varit deras flock, där ett allt större omvärldsmedvetande sprider sig och där katolicism inte är allenarådande möter vi fader Odran Yates.

Fader Yates historia är en tragisk berättelse, en berättelse som vi får ta del av under bokens gång. Han valde att bli präst eftersom han trodde sig vara kallad till det. Detta hade hans mamma talat om för honom.
Men han är inte vad man brukar kalla för en social person, och han har definitivt problem med att använda den pondus som hans yrke skänker honom i 1900-talets Irland. Ord som ”konflikträdd” och ”introvert” dyker upp hela tiden när jag tänker på ett sätt att beskriva denna lite underliga karaktär.

Framför allt så är A history of Loneliness ett sätt för John Boyne att belysa och förkasta ett otroligt stort och svårhanterat problem, nämligen hur vissa präster använde sitt inflytande och sin maktposition till att begå övergrepp mot de som de borde skydda och hjälpa i en osäker värld. Fader Yates själv begår inga övergrepp, men han talar inte heller om dessa. Han vill inte dra den typen av uppmärksamhet till sig, eller för den delen väcka någon form av eventuell diskussion eller konflikt.
Detta är en helt annan del av problemet, nämligen de som gjorde det möjligt för övergreppen och utnyttjandet att fortgå genom att helt enkelt sitta tysta, trots att de visste vad som pågick. 

I filmen Boondock Saints hålls en predikan av en väldigt engagerad präst som bland annat säger: … we must all fear evil men. But there is another kind of evil which we must fear most, and that is the indifference of good men”. Fritt översatt betyder detta: ”… alla måste vi frukta onda män. Men det finns en annan ondska som vi måste frukta över allt annat, och det är goda mäns likgiltighet”.
Detta citat dök upp i mitt huvud flera gånger under tiden som jag läste den här boken, eftersom förnekelse och konflikträdsla genomsyrar fader Yates’ liv, liksom vad jag tolkar som en djup känsla av skam för att han inte agerar.
 
Det här är ingen lätt bok, den har många lager och tar itu med riktigt jobbiga frågor om vad medmänsklighet egentligen är. Hur ska man bete sig mot en släkting som har blivit lite galen, vad gör man när ens gamla skolkamrat visar sidor som man verkligen inte trodde han hade, vem vänder man sig till när ens chef är korrumperad av samhällets lättja?
 
Jag anser att den här boken behöver en bra fåtölj samt lugn och ro för att man ska kunna njuta av den. Det går inte att sprint-läsa den, eftersom man då inte får någon egentlig behållning av de undertoner som finns i texten. Så ta det lugnt och läs boken i lugn och ro, för även om den är lite tuff emellanåt och även om exemplaret vi har är på engelska så är boken läsvärd.
 
John Boyne har med den här boken gett mig ytterligare en författare att hålla utkik efter, då det här var den första, men definitivt inte sista, av hans böcker som jag tänker läsa.
 
/Andreas
 

onsdag 3 december 2014

Ondvinter

Vi befinner oss i en medeltida värld en bit norrut. Det är självhushåll i stugorna, det finns en älv, en by, en slätt och mycket skog. I utkanten av byn bor tvillingarna Wulf och Sunia med sin far. Syskonen har en särskild förmåga, de förstår varandra utan att ett ord har sagts. Tillsammans med sin far lever de tryggt, men ju äldre de blir förstår de att det är mycket han inte berättar om deras förflutna. Den dagen fadern återvänder från en jakt mycket svårt skadad förandras deras värld totalt.

Det ska sägas med en gång. Det var länge sedan jag läste något från fantasysfären. När jag kollar på SF-bokhandelns sida så förstår jag att mycket hänt sedan jag läste en fantasy senast. Nästa erkännande; jag var sådär halvsugen på att läsa Ondvinter men jag hade hört mycket bra om boken. Nu efter att ha läst nästan hela får jag erkänna att jag är helt fast. Ett tecken på det är jag längtar efter nästa lästillfälle. Dels för att få reda på hur det skall gå för syskonen Sunia Och Wulf, men också för att berättelsen har ett vackert språk och bjuder på oväntade upplevelser, inte med buller och bång utan med små medel. Så det gäller att läsa uppmärksamt. Därmed inte sagt att boken är svår, nej tvärtom, sidorna vänder sig nästan själv.

Formgivningen gillar jag också. Ett grafiskt vackert omslag, varje kapitel inleds med en finstämd suggestiv teckning, och så finns det kartor! Allt detta bidrar till att stötta min ingång till världen där Ondvintern åter börjar fatta sitt grepp om människor, djur och natur samtidigt som något stort och onämnbart lurar i storskogen. Den passar verkligen att läsa just nu när dagarna blir kortare och kylan kommer krypande. Fast jag tänder ett ljus för att hålla värsta kusligheterna på armlängds avstånd.

Ondvinter är första delen av fyra i serien Berättelsen om blodet av Anders Björkelid.

Reservera Ondvinter i bibliotekets katalog