lördag 31 januari 2015

En tyst minut

På podiet längst fram i aulan står ett foto av Stella. Den vackra omtyckta engelskaläraren finns inte mer. Christian kan inte ta ögonen från bilden, han är bedövad av sorg och minnena från sommaren som nyss flytt kommer i vågor. Christian är arton år och har inte varit mycket längre bort än sitt Hirtshafen. Han är född vid tyska kusten och arbetar den här sommaren med att bygga en pir och guida turister på en fågelö. In kommer Stella i sin gröna baddräkt och sin frimodighet. Det klickar. Inget blir sig sedan likt. Åldersskillnaden finns inte i deras få möten men utanför den bubblan håller Stella hårt på konvenansen. Christian är hennes elev och det finns inte antydan till något annat när andra är närvarande. Dessa tvära kast mellan innerlighet och utanförskap drabbar Christian hårt. På sitt rum planerar han att de skulle kunna bo i den övergivna fiskarstugan på fågelön. Stella ber honom tänka på att det finns ett sedan. Men det är något som inte existerar i Christians tankevärld. Så åker Stella iväg på seglats med goda vänner.

Vi som läsare klipps tillbaka till aulan där den tysta minuten avbryts av en positivhalare. Så är det, mitt i förtvivlans sorg gör sig det dagliga livet påmint. Klockorna stannar inte. Siegfried Lenz bok En tyst minut är en liten pärla. Koncentrerad med livsvisdom men samtidigt skir som en akvarell med mycket vatten i penseln.

Siegfried Lenz dog i höstas (oktober 2014) 88 år gammal. Ett återkommande tema i hans böcker är förhållandet mellan gammal och ung. Den här korta romanen, eller långnovellen, var något av det sista han skrev, åttio år gammal.

Det lilla malmöbaserade förlaget Thoren&Lindskog ger ut tyska författare. Jag har tidigare skrivit om en annan bok från dem: Upptäckten av currywursten. Kika gärna efter deras utgivning, här finns många godbitar
/Annika

Reservera En tyst minut i bibliotekets katalog

tisdag 27 januari 2015

Mrs Sinclairs resväska

Härligt att en bok handlar om en helt vanlig kvinna. Inte spektakulärt snygg, briljant och inte heller det motsatta. Roberta jobbar i en bokhandel som säljer både nya och gamla böcker. Hon kan inte låta bli att spara på det som hon hittar i gamla böcker hon ställer ut till försäljning.  Nästan varje kapitel om Roberta inleds med ett upphittat meddelande eller brev. Vilken bok det hittades i och vad som hände med den.

Men Roberta har en del att fundera över. Är hon särskilt lycklig? Ett slentrianmässig förhållande med en gift man, en pappa som är sjuk och farmor som bor på ett boende. Tryggheten har Roberta i sitt arbete i bokhandeln och sina kollegor. Men när hon sorterar farmors böcker hittar Roberta ett brev från farfar till farmor. Farfar Jan skriver att han inte kan förlåta Dorothea (Robertas farmor) för det hon gör, det finns ingen heder i det, hon kommer att förlora sin själ. Han såg fram emot att dela resten av sitt liv med henne, att det skulle gifta sig, men nu går det inte.

Brevet sätter Robertas värld i gungning och väcker frågor hon vill ha svar på. Var farmor och farfar aldrig gifta? Brevet är skrivet efter att farmor sagt farfar dött. Det stämmer inte med den verklighet hon känner. Men hur frågar man en döende pappa om saker som kanske gör honom orolig. Än värre, hur frågar man en farmor om det förflutna när hon inte ens minns Roberta …

Omväxlande följer vi farmors berättelse och Robertas. Jag bara måste fortsätta läsa kapitel efter kapitel så jag får reda på hur det går för dem. Louise Walters har lyckats väl med sin bok Mrs Sinclairs resväska. En skildring av hur livet kan vara utifrån de val man gör.

/Liselott

Mrs Sinclairs resväska i bibliotekets katalog.

måndag 19 januari 2015

Paksenarrion: Fåraherdens dotter

Paksenarrion Dorthansdotter vill inte gifta sig! Hon vill bli soldat som sin kusin!

Boken börjar med ett gräl mellan Paks (som hon kallas) och hennes far, som slutar med att Paks rymmer hemifrån för att bli legosoldat. Hon söker upp en grupp som håller på och rekryterar frivilliga till hertig Phelans kohorter och påbörjar sitt nya liv som rekryt. I hennes dagdrömmar rider hon runt med ett magiskt svärd på en stridshäst och hjälper de värnlösa.Verkligheten visar henne dock snart att dagdrömmar är just drömmar, fast trots att det är mer slit och mindre ära än vad hon hade hoppats så verkar det som om soldatlivet kan bli ganska trivsamt.

Men det hade ju inte varit någon spännande bok om det inte händer en hel del saker, och redan innan Paks är färdig med sin utbildning har hon fått möta människors mörkare sidor och lärt sig att det finns människor som ljuger, förnedrar och utpressar de som borde vara deras vänner.Fast där finns ju även en hel del riktigt trevliga typer att lära känna, som en av mina personliga favoriter, sergeant Stammel, som stöttar Paks och hennes vapenbröder och systrar genom glädje och sorg. Den första boken Fåraherdens dotter avhandlar Paks’ första tre år i kompaniet och vi får följa henne och hennes kamrater genom framgångar och nederlag, lycka och sorg och redan tidigt i boken blir jag riktigt upprörd, ett tecken på att Elizabeth Moon lyckats fånga mig ordentligt. Sedan följer en veritabel berg-och-dal-bana av deltagande känslor, ibland sitter jag och småskrattar, ibland märker jag att ögonbrynen fallit ner på hakan och att färgskalan har börjat luta mot rött runt omkring mig.

Första gången jag läste Sagan om Paksenarrion (totalt är det tre böcker) var för ett par år sedan och det var kärlek från första kapitlet. Det som är annorlunda med Sagan om Paksenarrion är att hjälten från början inte är någon hjälte, det finns ingen Härskarring som måste förstöras eller någon personlig nemesis att jaga. Paks är en soldat i ett förvisso skickligt, men ändå ganska normalt kompani legosoldater.Vi får följa kaoset i striderna, lida med i smärtorna från blåmärken och skrubbsår vid träningarna och känna att det är väldigt skönt med en fotpall medan de stackars soldaterna är på ännu en marsch. Men det blir aldrig tråkigt, även om det är en hel del vardag så lyckas Elizabeth Moon hålla historien intressant och det blir svårt att lägga ifrån sig boken.

Det är ibland lite väl stora hopp i berättelsen, helt plötsligt kastas man in i situationer där man inte vet något om bakgrunden, men detta bidrar snarare till att man läser vidare med ökad intensitet eftersom förklaringen till vad som hänt ockuperar de nästkommande sidorna i boken. Så man missar egentligen ingenting, det bara känns så i kortare perioder.
I skrivande stund är det måndag, jag började läsa om bok 1 i lördags och hoppas få hem bok 2 imorgon, för att det inte ska gå för lång tid emellan dem. Då har jag ändå hunnit med de där ”tråkiga” vardagssysslorna som disk och matlagning, så de här böckerna är inte svårlästa men de är svårsläppta. För alla er som spelat rollspel av fantasy-modell tidigare så kan jag rekommendera den här boken och de efterföljande böckerna i serien som en inspiration till rollspelsäventyr, jag får ett ordentligt sug efter Drakar och Demoner när jag läser de här böckerna.Naturligtvis är det här inte bara böcker för rollspelare, alla som uppskattar fantasy kan nog hitta något de gillar i Sagan om Paksenarrion och jag rekommenderar den även till er som är nyfikna på genren, det finns betydligt mycket svårare böcker man kan börja med.

/AndreasSerien i bibliotekets katalog.

 

fredag 16 januari 2015

Gökens rop

Benprotesen skaver, han har gjort slut med flickvännen för sista gången och bor på kontoret, skulderna är höga och privatdetektivfirman verkar få gå i graven. När allt är som mörkast får Cormoran Strike ett uppdrag som kanske kan rädda allt. Samtidigt börjar en sekreterare som får mycket att flyta lite lättare och Strike satsar sina sista slantar på att ha henne kvar. Ett vindlande sökande efter ledtrådar, samtal med än den ene och än den andre. Kommer han att kunna göra sin uppdragsgivare nöjd och bevisa att supermodellen Lula Landry inte begick självmord utan mördades!

Bakom pseudonymen Robert Galbraith gömmer sig författaren till Harry Potterböckerna J.K. Rowling. När jag efter 50 sidor slutade jämföra allt som skrevs med Harry Potter kunde jag njuta och engageras av berättelsen och dess persongalleri. Det var ett sant nöje att läsa Gökens rop! Ser framemot den nya delen i serien om privatdeckaren Cormoran Strike som kommer nu i februari.

tisdag 13 januari 2015

Mördarens apa

En uppseendeväckande boktitel som sannerligen kräver sin förklaring. Låt oss börja. När människoapan Sally Jones misstänks vara inblandad i ett slagsmål och i försvinnandet av en sjöman blir det spännande. Allt händer i gången tid när tempot var ett annat, man kommunicerar med brev, ångfartyg tuffar omkring på våra hav och hamnstäderna fylls av sjömän från jordens alla hörn.

I Lissabon tvingas gorillan Sally Jones gömma sig bland vindskupor och takåsar när ryktet om det hemska brottet tar fart. Hon är helt oskyldig men olycklig eftersom hon är efterlyst som Mördarens apa. Hennes vän kapten Koskela grips och anklagas för dråp. Att rentvå kaptenen blir absolut nödvändigt. Tack vare goda människor och sin hantverksskicklighet far Sally Jones vidare ut i världen på jakt efter den man som försvann den där ödesdigra natten. Sally Jones med vänner är bergsäkra på att han lever.

Det blir en färd från skumma gränder till exotiska palats, från bolmande ångbåtar i väst till vådliga flygfärder med en självöverskattande maharadja i öst. Snikna figurer känner sig hotade av apan, andra sträcker ut sin hand. Thrillertråden tätnar efterhand. Ibland verkar det hopplöst men mitt i eländet finns det förtröstan. Det var lite om handlingen. Men boken går inte att beskriva utan de nostalgiskt tidsfärgade och detaljerade illustrationerna. Jag hade gärna sett än fler av dem.

När det gäller stämningen och bilderna kan jag inte låta bli att associera till Jan Lööfs mekaniska finurligheter som finns i hans bilderböcker och i filmerna om Skrotnisse. En annan inspiratör jag anar mej till är äventyraren Tintin. Illustrationerna är gjorda av författaren Jakob Wegelius.

Mördarens apa av Jakob Wegelius är en fristående fortsättning på Legenden om Sally Jones. Båda har tilldelats Augustpriset för barn & ungdomar. Mördarens apa tror jag är en utmärkt högläsningsbok för hela familjen.
/Annika

Reservera Mördarens apa i bibliotekets katalog
Reservera Legenden om Sally Jones i bibliotekets katalog

onsdag 7 januari 2015

Hon som älskade honom

Sara Kadefors har har skrivit flera böcker och jag har tidigare läst Sandor/Ida. Min kollega bloggade om Lex bok. Denna hennes senaste blev jag nyfiken på och ville läsa. Det gjorde jag rätt i. Hon som älskade honom är en bok om rädslor, ångest, att välja rätt, göra det som är rätt för sig själv men även för andra och om att svika sig själv och andra. Men främst handlar den om kärleken. Den som smyger sig på utan att man vill. Som det inte går att värja sig från utan plötsligt bara finns där mitt framför ögonen på en, mitt i hjärtat.

Bokens huvudperson är Malena. För att komma undan ljuden från vägarbetet utanför hennes lägenhet flyr Malena ut på landet och hyr en stuga. Likväl som ljuden från gatan gjorde henne sjuk och nära ett sammanbrott lika otäcka är de ovana ljuden från naturen för henne. Men sakta men säkert, med en god portion vilja och en del hjälp från hyresvärden vänjer hon sig lite i taget.

Malena väljer gärna sitt eget sällskap men har svårt att värja sig från sina genuint trevliga och synnerligen övertalande hyresvärdar. Mannen i huset, Nathan, utstrålar lugn, han kräver inget av henne. Malena känner att han förstår henne och hon kan vara sig själv. Båda två jobbar de hemifrån och snart umgås de mer och mer. Nathan och hans fru Pia har två asylsökande killar boende hos sig. Två helt olika killar varav den ene väntar på sitt uppehållstillstånd och den andra överklagat sitt avslag. De hanterar sin väntan på helt olika sätt. Mot sin vilja blir Malena deras svensklärare och finner det allt svårare att hålla det avstånd till dem som hon skulle vilja. Så inser Malena att hon älskar Nathan.
/Liselott