fredag 20 februari 2015

Mirakelverkstaden

Millie, Monsieur Mike och Mariette känner inte varandra men deras liv har gått i kras på var sitt sätt. Millie är flickan som inte syns, hon gör allt för att smälta ihop med tapeten. På de arbeten bemanningsföretagen skickar ut henne till utnyttjas hon. Nu har hennes lägenhet brunnit upp. För att klara sig från branden hoppade hon ut genom fönstret. På sjukhuset - rena miraklet att hon klarade sig - tror alla att hon tappat minnet. Monsieur Mike bor på gatan, han är en tidigare soldat. När han avvek från militärtjänsten försvann också flickvännen och därmed boendet. Efter att ha blivit svårt misshandlad av ett gäng som ville åt hans plats i en port hamnar Monsieur Mike också på sjukhus.
Mariette lever i en uppförsbacke. Hunsad av sin man och sina barn och på jobbet som gymnasielärare är det inte mycket bättre. När ledaren i klassen än en gång testar hennes tålamod brister det för Mariette. Hon ger pojken en örfil så att han ramlar ner för en trappa. Mariette hamnar på vilohem.

Alla tre får besök av Jean. En man som verkar uträtta underverk med människor i kläm. Han fixar jobb och boende, tanken är att de i sinom tid skall betala med sina tjänster. Jean förestår Verkstaden, det är så den kallas, platsen där Jean utför sina mirakel med medmänniskorna. Men människor är irrationella, de gör inte alltid det som är bäst för dem. Alltså det som Jean tycker är bäst för dem. Och det är då det uppstår problem, mest för Jean. Frågan är: kan man hjälpa sig själv bara genom att hjälpa andra?
Det märks att Valérie Tong Cuong är intresserad av relationer och hur människor kommunicerar. Millies, Monsieur Mikes och Mariettes historier varvas. Varje röst är särpräglad och vi får olika versioner av hur Verkstaden och Jean uppfattas.

Jag kan inte låta bli att tänka på boken Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda. Mirakelverkstaden av Valérie Tong Cuong påminner till viss del om den men med en aningen mer svärta. Udda existenser som av tillfälligheter hamnar under samma tak. Relationer som fördjupas och ibland krockar.

Boken är utgiven på förlaget [sewka] som ger ut franska böcker. Ni som behärskar en smula franska ser säkert vad innebörden av ordet är.
/Annika

Reservera Mirakelverkstaden som bok eller som ljudbok

måndag 16 februari 2015

Precis som att börja om

Att vara barn och se händelser ur ett barns perspektiv skiljer sig från att vara vuxen och se barndomens händelser ut ett vuxet perspektiv. Särskilt när familjemedlemmar påstår att det man alltid trott inte är sant. Vad ska man tro då? Mycket omvärderas i berättelsen Precis som att börja om. Både för mig som läsare och för huvudpersonen Pia-Lisa.

Boken inleds 1980. Pappan är död och huset hon växt upp i har sålts. De tömmer det sista Pia-Lisa, hennes mamma och hennes storasyster Yvonne. Barnflickan Ulla de hade kommer på tal och Pia-Lisas minns henne med kärlek och värme medan Yvonne har en helt annan bild av barnflickan. Det har Pia-lisa läst sig till i Yvonnes dagböcker. Eftersom hon tjuvläst dagböckerna är det inget hon konfronterar syster n med. Strax åker vi tillbaka i tiden och får följa Pia-Lisa och hennes familj åren 1963-68. Den tid Ulla var deras barnflicka.

Sedan sker ett hopp fram till 1978. Pia-Lisa bor i lägenhet, blir kär, umgås med barndomskompisen Robban. Men det är också året när hon får reda på att pappan är sjuk, döende. Det är inte lätt att vara Pia-Lisa. Jag gillar henne för att hon är sig själv men har svårt med vissa saker hon gör.  I slutet av boken är de åter 1980 och Pia-Lisas liv ställs på sin spets.

Hon skriver otroligt bra Ninni Holmqvist. Beskriver tiden, människorna, relationerna dem emellan och det känns verkligt. Ibland är det är minst sagt rörigt och bitvis skruvat. Och som det är i livet så händer inte en sak i taget utan allt på en gång.

/Liselott

Reservera boken i bibliotekets katalog.

fredag 6 februari 2015

Lewismannen

Jag kan inte låta bli att skriva några rader om Peter Mays senaste bok Lewismannen. Den är riktigt bra och levde upp till mina höga förväntningar. Den fortsätter berättelsen om Fin McLeod. Om den första boken kan ni läsa här. Han slutar som polis, skiljer sig och flyttar tillbaka ut till sin barndoms ö i Hebriderna. Han snubblar in i en ny mordgåta när han försöker rentvå Tormod, en demenssjuk man, från att vara den huvudmisstänkte.

May håller kvar sin berättarstil. Nutid varvas med tillbakablickar och han får till det så bra i denna berättelse. Tillbakablickarna är Tormods verklighet där han är tillbaka i sin barn- och ungdom. Tormod misstar barn och barnbarn för andra och återupplever skräckfyllda händelser.

Boken skildrar barns utsatthet när föräldrarna inte finns tillhands. Hur stor skillnad det kan vara mellan stadsliv och livet på öarna inte så långt tillbaka i tiden. Mays miljöskildringar får mig att fundera och förundras att folk orkade. Men vad annat hade de att välja på? Jag väntar spänt på den tredje delen i trilogin…


/Liselott