lördag 27 juni 2015

Miriam om natten



Baksidestexten på boken Miriam om natten fick mig genast att tänka på filmen med Sandra Bullock i huvudrollen: Medan du sov (filmen på IMBD). I filmen låtsas Sandra Bullock vara förlovad med en man hon räddat livet på. Han ligger i koma och kan inte protestera men mannens bror anar oråd, förvecklingarna kan börja. I filmen får de älskande varandra och allt slutar lyckligt – jag undrade hur Maria Nygren skulle hantera en liknande historia.


Miriam flyttar till Uppsala för att studera på universitetet. På en av nationernas festlokaler ser hon en ung kvinna som hon fascineras av, Sofia. Sofia är vacker, utåt riktad och verkar ta livet med en klackspark, Miriam ser henne som fri att leva som hon vill. Några dagar senare räddar Miriam livet på Sofia och sitter efteråt med hennes handväska i knät och får med sig den hem. I väskan finns en anteckningsbok hon inte kan låta bli att läsa. Sofia verkar vara en annan inuti än utåt. Så hittar hon Sofias nycklar i handväskan och kommer på att hon kan lämna väskan där. Men väl inne i lägenheten börjar hon trassla till det för sig. Sofias bror kommer oväntat dit och Miriam berättar inte som det är utan hasplar ur sig att hon är en vän till Sofia och fått en extra nyckel till lägenheten. 


Vackert skrivet, med nerv och spänning rör sig Miriam på Uppsalas gator, in i Sofias familj och i sitt eget inre. Jag kan inte låta bli att läsa vidare. Vem är Miriam? Hon vet det inte själv. Vad händer när Sofia vaknar? 

Jag får allt ta och läsa någon av Maria Nygrens andra böcker och se om den är lika bra. Min kollega Annika har läst och bloggat om hennes bok Fjärde riket. Själv väljer jag att läsa 100 meter lycka.


/Liselott


fredag 12 juni 2015

Himlakroppar - en historia under Nya Zeelands guldrush

En bok som tog tid att läsa var den omtalade Himlakroppar av Elaeanor Catton. Men den var värd det. Den utspelar sig på Nya Zeeland under deras guldrush och året är 1866. Jag visste inte så mycket om denna guldrush innan jag läste boken men nu vet jag lite mer. 

Skotten Walter Moody anländer till Nya Zeeland för att gräva efter guld. Tidigt möter han ett sällskap av herrar (till antalet 12) som samlats för att reda upp något. Sakta och vindlande växer historien fram. Alla 12 får komma till tals och vi får följa deras vardag, relationer intriger och många gånger hur de hamnat i den sits de sitter i. 

Givetvis finns det ett brott i centrum. En man hittas död, guld har försvunnit och hittats, opium röks, bagage försvinner och hemligheter avslöjas. Det är helt makalöst hopspunnit och det är inte förrän på de sista sidorna som jag får ihop trådarna. En perfekt bok att ha under en längre tid och läsa några kapitel då och då och fundera över vad som styr människor, hur allt hänger ihop och känna guldgrävarnas fötter trampa i gyttjan.


/Liselott

tisdag 2 juni 2015

Noveller & Kihlgård

Det där med noveller. Ett gigantiskt fält. Allt från de klassiska strama, typ Tjechov till de experimenterande. Och sedan alla genrer. En speciell genre som verkar frodas på nätet är den erotiska. Googlar du på novell så kommer det upp massor av skribenter som publicerar noveller där lustan dominerar. I rättvisans namn skall sägas att det också finns mycket kring själva novellskrivandet. Det verkar finnas många alster, inte längre i byrålådorna utan, i datorerna nu för tiden.

En novell behöver inte vara kort, det finns de som är lika långa som korta romaner. Det är alltså inte omfånget som styr. I runda slängar kan sägas att det som kännetecknar en traditionell novell är att den är koncentrerad kring en händelse, har inga bihandlingar och att den spänner över en kortare tid. Och i bästa fall har en knorr.
Som Edgar Allan Poe sa: "Novellen är mer än en bok som är kort"

Men nu till en novellsamling som jag tar en tugga av lite då och då, Serenader två. Jag slås av att Peter Kihlgård verkar att ha haft väldigt nöjsamt när han skrev eller valde ut sina texter till den här boken. Det är en kompetent berättare som vet vad han gör. Det är precist utfört och lekfullt. Fabulerandet drar åt olika håll och än har jag inte kunnat ringa in något tema. De är ibland korta tankeexperiment, ibland ett råd i all hast, en del är underfundiga med skruv. Här finns också traditionella berättelser som gjorda för att berättas i goda vänners lag. Eller varför inte, läsas högt? Och så humorn, ibland uppenbar ibland småbubblar den under ytan ibland som bortblåst. Den kontrasten gör min läsning mer skärpt.

En jag tror är fin att läsa högt är Den lyckligaste människan i världen. Första meningen ska du fundera över, drastisk och klurig.
Vit är en liten pärla. Om en far som gör stor sak av att ta sin medicin så att hans son ser det varje morgon.
Relationer återkommer som i Schyssta pappan. Här drar det iväg åt det burleska och pinsamt outhärdliga. Det finns en del berättelser från skog och mark. En kort som stannat i minnet den om mannen som sitter i sin skoter och tänker sig skjuta en mink. Men så knakar isen... Novellen heter Fyrtiofjärde sången.
Bengts jul börjar mitt i en mening och klarhet i det hela får jag på slutet och då blir det lite av en aha-upplevelse. Den hade jag velat få uppläst på dialekt, kan bara inte komma på vilken.

De mycket läsvärda novellerna är allt från några rader till femton sidor.

Serenader två finns som e-bok på Ronneby bibliotek

/Annika