fredag 31 juli 2015

Verklig och filmisk barndom i Boyhood

I filmen Boyhood får vi följa pojken Mason på riktigt(!) i tolv år tills han är ung vuxen och börjar på college. Då klipper han det familjeband vi följt i två och en halv timma. Ett märkligt och enastående filmprojekt. Annars brukar det bli skådespelarbyten när ett liv skall följas på film men inte i Boyhood, här är det samma skådespelare hela vägen! Richard Linklater filmade pojken Mason – skådespelaren Ellar Coletrane - under några veckor varje år.
Förutom det hisnande projektet gillar jag filmen skarpt. Samtalen och dialogen blir aldrig styltiga eller förutsägbara, även om jag förstår vartåt det lutar i handlingen så fångar samtalen mig så att jag glömmer tiden. Men så är det också Richard Linklater som är regissör. Ni vet han som gjort tre filmer - också i realtid - med paret som träffas en natt i Wien, inte kan glömma varandra och stöter sedan på varandra igen i Paris. I tredje filmen är de ett gift par. Filmerna heter: Before Sunrise, Before Sunset och Before Midnight. Även här snackas det mycket, oupphörligt faktiskt. Om viktiga och ibland överraskande saker - om livet helt enkelt.

Men åter till varför jag gillar Boyhood. Nedslagen i handlingen och klippningen. Om man väljer att följa en människa i tolv år är det viktigt vad som väljs ut när man bara(!) har knappt tre timmar på sig. Valen är väl avvägda, stundtals oväntade. Inga longörer och transportsträckor som får filmen att sacka. Här är en berättare som förstår att lita på sin publik.

Jag skall ta ett exempel, i koncentrat. Mamman har träffat en ny, Mason är nu ca tio år. I nästa klipp väntar alla i hallen och de nygifta som firat smekmånad dyker upp. Redan vid hemkomstmiddagen vill nye pappan Bill beställa vin i stället för vatten på restaurangen. Klipp. Några scener senare; skrik hörs från garaget, barnen bevittnar en oerhört förnedrande scen när mamman kravlar på golvet. Klipp. Barnen hämtas av mamman och väninna, rivstart. Klipp. Nytt liv.

Skådespelarna. Richard Linklaters favorit Ethan Hawke spelar Masons pappa. Mamman Patricia Arquette, oj så bra. Men allra mest förändras såklart den eftertänksamme Mason. Fantastiskt att få följa detta.

Alla åldras naturligt. Vilken idé, vilket grepp. Det här är en film att sjunka in i. Undvik pauser om det går. Se den i ett svep. Se Boyhood. 

/Annika

tisdag 28 juli 2015

En Flavia de Luce deckare!

Efter fyra veckors semester och en vecka av uppackning av böcker på Ronneby bibliotek är jag tillbaka med nya inlägg i bloggen. Jag börjar med en mysdeckare för Alan Bradley är tillbaka med en ny historia där 11-åriga Flavia De Luce har huvudrollen, Mord är ingen barnlek. Denna tjej har en tendens att lägga näsan i blöt lite överallt, styrd av sitt intresse för döda människor och kemi. Hon bor med sin frimärkssamlande far och två äldre systrar i en herrgård. Men det är inte en lycklig familj. Fadern är mycket innesluten i sitt, systrarna är ganska nedriga mot sin lillasyster och vet var de ska trycka till för att Flavia ska såras in i själen. Men hon biter tappert tillbaka på sitt sätt – det kemiska. Men människor är inte alltid de man tror och Flavia blir överraskad både över människor och sitt eget handlande.

Allt utspelar sig i en liten by på den engelska landsbygden 1950. Nya spännande människor kommer till byn. En tv-kändis och dennes kvinnliga assistent får stopp på sin bil vid kyrkan och övertalas att köra sin dockteater för folket i byn. Flavia är givetvis på plats när de anländer och blir intresserad av dem och deras förhållande till varandra. Dessutom gör hon nästan allt för att inte vara hemma när hennes faster kommer på besök. Hon hjälper till med dockteatern så mycket det går. Intrigerna tätnar och snart sker ett mord mitt framför näsan på Flavia. Hon genomför sina egna undersökningar. Ska hon lyckas lista ut vem mördaren är?

Denna berättelse får kategoriseras bland mys- och pusseldeckarna. Där finns flera härliga personer och jag hade väldigt svårt att lägga den ifrån mig. Längtar redan tills nästa bok om Flavia kommer. Det finns redan 7 böcker skrivna om henne på engelska! Det lovar gott.

/Liselott