Tove Alsterdal skriver spänningsromaner. Hon intresserar sig också för historiska skeenden vilka kan påverka människor i generationer. I Låt mig ta din hand har hon fördjupat sig i Argentinas mörka år mellan 1976-1982. Ni minns kanske namn som Dagmar Hagelin, Jorge Videla, ambassadör Harald Edelstam och bilder på "De galna mödrarna" i sina vita sjaletter?
Militärjuntan i Argentina torterade och dödade människor som tänkte och tyckte annorlunda. Motståndare fanns men levde farligt och likt många andra från Chile och Uruguay flydde de för sina liv. Några hamnade i Sverige.
Kom ta min hand utspelar sig på två tidsplan. Den ena idag i Stockholm där två systrar lever helt helt olika slags liv. Helene värnar om sin lilla familj och vill skydda den från allt ont, Charlie är gränslös och sökande hon ifrågasätter Helenas tomtebolycka med ett hånflin. De umgås nästan inte alls. Flickorna blev i unga år övergivna av sin mamma. De vet inte vart hon tog vägen. Uppväxten hos fosterfamiljen splittrade flickorna eftersom Helena kunde anpassa sig till det nya livet medan storasyster Charlie mindes och saknade sin mamma mer. Så en dag hittas Charlie i en blodpöl. Allt tyder på att hon dödstörtat från sin balkong. Helena ombeds ta hand om sin systers efterlämnade saker.
Det andra tidsplanet är sent 1970-tal. Ing-Marie blir störtförälskad i en studiekamrat på folkhögskolan. Han har flytt tortyrkamrarna i Argentina men vill återvända för att fortsätta kampen inifrån landet. Ing-Marie vill förändra världen och vad kan väl vara bättre att göra det än i frontlinjen? Ing-Marie reser från sin familj, överger sina två döttrar. Hon har en diffus tanke om att återkomma när hon gjort sin plikt.
Polisen avskriver Charlies död som ett självmord men Helene stöter på dokument som visar att Charlie var något på spåren som förmodligen satt igång mörka krafter. Vilka och vad? Motvilligt börjar Helene med att öppna systerns dator och kommer in på en datingsajt där Charlie kallar sig Billie Jean. Helenes nyfikenhet väcks.
Vem som ligger bakom Charlies död glider åt sidan när vi gör en tidsresa till Argentina där nästan ingen går säker. Det finns ögon och öron överallt. Den godtrogna Ing-Marie vill revolution men anar inte i vems nät hon fastnat.
Bitvis riktigt spännande. Trådarna blir fler och fler ju längre in i boken jag kommer och när de kopplas ihop med nutiden serveras en del kluriga lösningar som har med ekobrottslighet att göra. Jag gillar också att det finns faktisk historia i botten. Som vi alla vet; ibland överträffar verkligheten historien.
/Annika
Reservera Kom ta min hand i bibliotekets katalog
tisdag 25 augusti 2015
torsdag 20 augusti 2015
Ännu en fantasy-serie!
Jag hade letat länge efter någonting
att skriva om här på bloggen, när det slog mig att ingen ännu skrivit om
bokserien Magikernas Saga. Eftersom jag i min ungdom inte ville läsa klart
serien, var det med lite försiktighet som jag satte mig och började läsa den
första delen av Maggie Furey’s fantasyverk.
All denna försiktighet var dock
obefogad och snart var jag inkastad i en tjock soppa av avund, intriger,
maktfullkomlighet och ryggar fulla med dolkar. I detta myller av den mindre
nobla delen av mänskligt beteende finner vi Aurian, en ung kvinna som växt upp
med sin mor, avskärmad från de övriga magikernas människoförakt, de mer eller
mindre förtryckta människornas rädsla för och ilska mot magikerna och även
stadens rytm och trängsel.
När boken börjar får vi följa Aurian
när hon lär känna Forral, som kommer att bli hennes läromästare och nära vän.
Forral i sin tur var nära vän med Aurians far som dog på ett ytterst
spektakulärt sätt när hon var väldigt liten. Det tog dock lite tid innan Forral
fick reda på detta, antagligen på grund av avsaknaden av mobiltelefoner och
e-post, men åtta år senare kommer han till dalen där Aurian bor med sin mor
Eilin, fast besluten att göra vad han kan för att hjälpa till.
Jag har några böcker kvar att läsa i
serien, men jag måste säga att jag gillar det jag läst. På baksidan kan man
läsa att det är ”En ny fantasy-serie för alla som gillar David Eddings, Terry
Brooks och Tad Williams”. Även om jag inte riktigt förstår varför man jämför
Maggie Furey med dessa författare så tror jag nog att de flesta
fantasy-fantaster kan uppskatta serien. Det finns gott om karaktärer att både
älska och hata, min personliga hat-favorit just nu är Eliseth, fast detta
kommer nog ändras under seriens gång.
Ett genomgående tema i boken är att
författaren vill visa att man kan bryta mot förutfattade meningar, man inte
alltid ska döma boken efter omslaget så att säga. I det här fallet är omslaget
gammalt, lite stött och välläst, men det håller ihop och har en trevlig saga
att berätta. Gör som jag, ta en helg och läs boken i lugn och ro. Det finns
totalt åtta böcker i serien, så det finns gott om läsning kvar när Du är klar
med Aurian.
Andreas
onsdag 12 augusti 2015
Kristin Hannah kom med en ny bok i år som heter Flyga vilse.
När jag läste om dess handling blev jag lite nyfiken på att läsa den. Men Flyga
vilse är en fristående fortsättning på en tidigare roman av Hanna: Vad som än
händer. Den kom redan 2009 men jag hade inte läst den, men nu har jag! Fort
gick det för Hannah hade skrivit så engagerande att jag var tvungen att läsa vidare ett
kapitel till och ett till…
Boken handlar om Kate o Tully. Två flickor med sina olika
bekymmer som träffas och blir vänner. De följs åt genom åren och jag är med dem
igenom alla händelser. Hannah väljer att hoppa över vissa år i tjejernas liv,
väljer liksom ut de bästa bitarna där jag kan följa deras vänskaps utveckling i
med- och motgång.Hur de interagerar, vilka roller de tar i sin vänskap utifrån
sin personlighet. Att det kanske inte alltid är så lätt att berätta allt för
sin bästa vän. Jag har svårt att inte engagera mig i deras liv och känslor.
Samtidigt förankrar Hannah att åren går genom att redogöra för utmärkande
händelser i historien (exempelvis att Lady Di dött, 11 september etc.) Boken
spänner från 60-talet fram till början av 2000-talet.
Så vill du läsa en bok som är lätt att försjunka i så rekommenderar
jag Vad som än händer. Är nu spänd på att få läsa fortsättningen.
/Liselott
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)