onsdag 30 september 2015

Dörren till sommaren

Robert A. Heinlein tillhör den gamla skolan av Science Fiction-författare.
Tillsammans med giganter som Isaac Asimov och Clifford D. Simak hjälpte han oss att beskåda en framtid som verkade lika avlägsen som overklig. Nu för tiden är den framtiden samtid, fast det är inte så hemskt mycket som stämmer i profetiorna från Dörren till sommaren. Det finns fortfarande inga tidsresor, vi har inte befolkat några andra planeter och robotar lyser fortfarande med sin frånvaro i hemmen.

Men det är just detta, samt det faktum att Daniel B. Davies lever i vad som endast kan beskrivas som en parallell ”kanske-värld”, snarare än vår egen välkända och ack så vanliga värld som gör att boken är så fängslande, trots att den har nästan 60 år på nacken. Den beskriver det som författaren hoppades skulle bli framtiden.

Det ska kanske tilläggas att konsensusen bland Science Fiction-författare på den här tiden var att framtiden var ljus, vi kommer att ta oss ut i rymden och robotar kommer att bli våra vardagshjälpare. Sjukdomar kommer att hållas i schack med piller och teknologi, människan kommer att få mer och mer tid över till att uppfinna, och till och med åldersdöden kommer vara ett hinder vi överkommer, eller i alla fall håller tillbaka längre och längre.

Men låt oss istället fokusera på den här boken. När vi lär känna herr Davies är han arbetslös, rik som ett troll och fullständigt försupen. Han har blivit fullständigt grundlurad och utmanövrerad. Detta är egentligen inte så konstigt, då han är en lysande ingenjör, men ganska värdelös på juridik.
För att slippa sina problem bestämmer han sig för att ta den så kallade ”kallsömnen”, det vi idag skulle kallat kryostasis, om det funnits. Man fryser helt enkelt ner sovaren i ett antal år, investerar sovarens pengar enligt önskemål och väcker honom eller henne på ett förutbestämt datum, plus/minus en månad.
Vi får följa herr Davies genom en hel massa upptåg, hämndlysten skadeglädje, sorg och lycka, tills vi till slut får följa med honom när han hittar det han kallar ”Dörren till sommaren”. Men det kan jag naturligtvis inte avslöja vad det är, boken är för bra för att jag ska vilja avslöja sådana detaljer. Jag kan dock tala om varifrån han fick idén om Dörren till sommaren.

Herr Davies och hans katt, Petronius (eller Pete som han kallas), bor i början på boken i ett hus med hela elva dörrar. Så när det är snöstorm eller bara riktigt otrevligt väder så drar Pete med sig husse till varenda dörr i huset, för sommaren borde ju finnas bakom någon av dom. Och det är denna metaforiska dörr som herr Davies också letar efter.
Det är mycket trevligt och underhållande att få följa honom på resan och jag rekommenderar varmt att ni som gillar mysiga Science Fiction-historier bekantar er med Dörren till sommaren.


/Andreas

onsdag 23 september 2015

Badhytten

Christina Olséni & Micke Hansen – Badhytten

När det stod klart att Historiska Media skulle ge sig på att ge ut deckare så var jag nog inte ensam om att lägga huvudet på sned. Jag hade dock inte behövt oroa mig, Badhytten är en väldigt rolig bok. Det är en många sätt enkel deckarhistoria som rullas ut, fylld inte bara med humor utan även några fasansfullt pinsamma skämskuddeställen.

Boken börjar med att Egon och Ragnar okynnesspelar på Falsterbos fina golfbana en tidig sommarmorgon. De tillhör inte golfklubben, det har de inte råd med, så de brukar åka ut tidigt om morgnarna och spela lite innan medlemmarna strömmar till. Just denna morgon får Ragnar till ett kanonslag vid det andra hålet, men när han kommer fram till bunkern ser han att klubbens ägare Sven Silfverstolpe ligger där. Stendöd. De blir förskräckta båda två, övertygade om att Ragnar råkat döda Silfverstolpe med sitt fina slag. För att dölja sitt brott lyckas de få upp Silfverstolpes bastanta kropp på hans golfbil som står bredvid, varpå de kör honom till det än så länge nedsläckta klubbhuset. Inne på Silfverstolpes kontor försöker de få dödsfallet att se ut som en olycka genom att kasta honom huvudstupa in i akvariet.
Detta fungerar naturligtvis inte alls, och när de ringt Egons svärson som dessutom är åklagare för att fråga vad de ska göra så råder han dem – mot bättre vetande - att åka därifrån medan han försöker reda ut vad som egentligen hänt. Ganska snart står det klart att Silfverstolpe blivit brutalt mördad, inte av en golfboll utan av en betydligt mer kallsinnig person. Poliserna på orten kliar sig i huvudet eftersom kroppen uppenbarligen blivit flyttad, men varifrån? Och varför? Samtidigt sätter Ragnar obetänksamt upp lappar runtom i Falsterbo där han frågar efter ett borttappat cigarrettfodral som han förlorat på golfbanan samma morgon.

Badhytten är ingen märkvärdig bok, men den är perfekt som eftermiddagsläsning en slö söndag. Persongalleriet är välkomponerat, deckarhistorien är precis så otrolig att man går på det och jag är övertygad om att detta bara är en första del eftersom det i slutet av boken bjuds in till en fortsättning.

/Alex

Boken i bibliotekets katalog.

lördag 19 september 2015

Två serier av Harlan Coben

Fotograf: Beatrice le Grand

Sitter och funderar på om jag läst några böcker av Harlan Coben innan jag läste de ungdomsböcker han skrivit. Han har kommit med flera stycken på svenska sedan 2003. Han skriver både fristående thrillers och en serier. Det känns som jag borde ha gjort det för namnet känns väldigt bekant och inger en positiv känsla. Men det kanske bara är så att jag satt upp dem väldigt många gånger på biblioteket hyllor, läst på baksidan och inget mer. Men efter att jag läst hans tre ungdomsböcker som har Mickey Bolitar som huvudperson läser jag nu i rask takt hans serie om Myron Bolitar (Mickeys farbror). Jag har nu börjat på bok fem.

Men först ungdomsserien där första delen heter Beskyddaren. Mickey Bolitar bor motvilligt hos sin farbror. Mamma är på behandlingshem för att försöka komma till rätta med sitt drogberoende. Hon hanterade inte särskilt bra att hennes make (tillika Mikeys pappa) dog. I stan där Mickey nu bor försöker han passa in och få en plats i skolans basketlag. Han får oväntade och inte de coolaste vännerna i Ema och Spoon. Hur det går till ska jag inte ens försöka redogöra för. Men de blir vänner och hjälps åt att reda ut mystiska händelser och hjälpa ungdomar som hamnat fel. Det är engagerande och vansinnigt spännande. Berättelsen är fylld att action, oväntade vändningar, svek och hemligheter. Tre böcker har det kommit om Mikey (Beskyddaren, Jägaren och Sökaren). De är sammanhållna av ett mysterium. Är Mikeys pappa verkligen död? Men jag hoppas det kommer fler böcker om Mikey Bolitar.

Böckerna om Myron Bolitar har samma driv i sig. Spänning, humor, action och oväntade vändningar men dock mer våld i dessa böcker. Myron har en spännande bakgrund. Riktigt duktig basketspelare som skadas innan proffslivet ens börjat. Han har jobbat för FBI tillsammans med sin bäste vän Win. Vin är ett personporträtt för sig och drivs av sin egen agenda och sina egna åsikter om vad som är rätt och fel. Passar utmärkt i en bok men jag undrar om han finns i verkligheten... Nu driver Myron egentligen en sportagentur och försöker få klienter. Men i varje bok dras han in i ett mysterie kring en idrottare, söker ledtrådar, pratar med folk och träffar på lömska typer och löser mysteriet. Perfekt underhållning (istället för en halvbra serie på tv) och så har jag riktigt kul när jag läser. Första delen heter Spelaren
/Liselott


Övriga böcker av Harlan Coben i olika medier (och flertalet om Myron).
P.S Vill du veta i vilken ordning du ska läsa böckerna om Myron rekomenderar jag ett besök på Harlan Cobens webbsida för FAQ. Sök på den engelska titeln på bibliotekets hemsida så får du upp den svenska översättningen (om vi har den).

onsdag 16 september 2015

Tobakshandlaren

Robert SeethalerTobakshandlaren

Året är 1937, Franz är tonåring och bor i den lilla kurorten Salzkammergut i Österrike. Hans mor har dock andra planer för honom, hon vill att han ska komma någonstans och bli någonting varför hon skickar honom till Wien. Otto, som har en tobaksaffär där, är en vän till familjen och har lovat ta sig an pojken. Franz vill inte resa men gör som hans mor har sagt. Väl framme i det gigantiska Wien blir han inackorderad i ett rum bakom affären. Han får som enda uppgift att sitta på en pall innanför butiksdörren och läsa alla dagstidningarna. Varje dag. Detta förstår han inte men han gör som han blir tillsagd, allt medan Otto betjänar kunderna med tillbörlig vördnad och respekt.

Samtidigt vet vi att det pyr och glöder i Europa vid denna tidpunkt. Vi sitter även med facit om vad som komma skall, men det gör inte Franz. Han lever livet som det ter sig på denna pall i Wien, allt eftersom får han fler uppgifter och får även lov att betjäna kunder. Han råkar dessutom kära ner sig i en flicka och bli bekant med Sigmund Freud som är en av tobaksaffärens stamkunder. Allting förändras dock den dagen då en bil stannar utanför varpå några bistra män kliver in i butiken och skriker att de har hört att Otto säljer ”snusk till judarna”. Otto kämpar inte emot och Franz tittar förfärad på när han släpas med ut i bilen. Franz kommer aldrig att få se Otto igen. Historien tar här en ny vändning, både i boken och inte minst i verkligheten eftersom den hela tiden följer de historiska händelserna kring ”Anschluss”, den tyska annekteringen av Österrike 1938.

Jag försöker att vara försiktig med stora ord, men denna bok är inget annat än enastående. En dramatisk historia berättas på ett nästan stillsamt sätt genom ögonen på en tonåring som växer upp väldigt fort när världen omkring honom sätts i brand. Förlaget som ger ut den heter Thorén och Lindskog, de ger ut tysk litteratur som ofta är hur bra som helst men som hittills inte nått den stora massan, varför en bok som Tobakshandlaren känns som ens egen lilla underbara hemlighet.


/Alex

torsdag 10 september 2015

Två deckarserier: Rudbergs och Hedströms.


I sommar passade jag på att ägna semestern åt att testa några deckarserier som jag hitintills tvekat att läsa. Den ena var Denise Rudbergs elegant-crime-serie om åklagarsekreteraren Marianne Jidhoff och kriminalarna Torsten Ehn och Augustin Madrid. Fallen de utreder utspelar sig mestadels i Stockholms överklass där även Marianne har sitt ursprung. Intriger, spänning och så klart får vi följa huvudpersonernas privatliv i alla böckerna (hitintills 4 stycken). Klart läsvärda och underhållande. 


Den andra deckarserien för sommaren var Ingrid Hedströms om diplomaten Astrid Sammils. Den utspelar sig både i diplomatkretsar i Stockholm och i Dalarnas djupa skogar. I Dalarna finns Astrids motsvarighet ur socialt perspektiv Carina och mot de flesta odds blir de vänner och löser mysterier tillsammans. Jag var väldigt förtjust i Hedströms Villette-serie om 6 böcker där undersökningsdomaren Martine Poirot har huvudrollen. Böckerna om Astrid är minst lika underhållande. Intressant är att de böcker som hitintills kommit ut om Astrid båda har kopplingar till Rumänien. Jag kan ju inte låta bli att hoppas att det ska bli mer av Rumänien i nästa bok om Astrid för jag gillar att läsa om andra länder i deckare. 

/Liselott


onsdag 2 september 2015

I det tysta



Jag fick tag i en bok av Andrew Taylor som jag inte läst, I det tysta. Huvudpersonen James kontaktas av Lily som han som ung man hade en affär med. Hon berättar att han har en dotter på 25 år, Kate. Kate är i desperat behov av hans hjälp och behöver hålla sig undan några dagar. 
James vet inte hur han ska göra. Han känner inte Kate, har ingen relation till henne och hon känns som en främling. Ska han hjälpa en främling? Men när hon står utanför hans hus kan han inte vägra. 

Så börjar en vindlande resa i nutid och dåtid. Vi får reda på hur James och Lilys relation tar sin början och utvecklas. Kate är inte lätt att hjälpa och hon ber honom ständigt om hjälp. Samtidig försvinner hon ibland för att dyka upp på nytt. James fru tror han har en ung älskarinna och lämnar honom för att tänka. James träffar på olika människor när han försöker hjälpa Kate. De berättar alla olika historier. Vad har hänt egentligen? Är Kate hjälplös eller manipulerande. 

Andrew Taylor är riktigt bra på att skapa människor som är allt annat än svarta och vita. Först tror jag att James är hjälten. Men sakta mejslas hans historia fram och avslöjande görs. Det är spännande, finurligt och jag har svårt att släppa boken. Vad är det egentligen som utspelar sig i det tysta…


/Liselott