torsdag 30 april 2015

Hemåt över isen

Detta blir den första av Gunilla Linn Perssons romaner för vuxna som jag läser. För längesedan läste jag barnboken Allis med is som jag tyckte väldigt mycket om. Hemåt över isen utspelar sig på en ö som inte har många åretruntboende längre. Ön heter Hustrun och ligger i Roslagen. Händelser från tidigt 1900-tal påverkar fortfarande relationerna mellan de familjer som äger fastigheter på ön. Vad som hände då avslöjas bit för bit samtidigt som vi följer några personer i nutid. Algot med ben som inte längre bär och, som jag tolkar det, har dottern Ellinor hemmaboende som piga. Även hon har en skada som gör henne lätt funktionshindrad. Men är det bara fadern som är orsaken till att Ellinor fortfarande bor hemma vid fyllda 55. Hur det nu är sitter Ellinor fast vid Hustrun som ett träd. Tar sig bara till Stockholm vid enstaka tillfällen.

Till Hustrun återvänder Herrman. Uppvuxen på ön men som lämnade den i 20-års åldern och har gjort sig ett namn som fågelillustratör. Till Hustrun återvänder han för att studera ejdrar som det förr fanns gott om kring ön och för att sälja gården. Förr var Herrman och Ellinor älskande och nu återser de varandra. Hur tar man vid när man inte setts på så många år? Under några dagar påverkar de varandra åt olika håll Herman, Ellinor och Algot. För alla har de hemligheter och saker de inte vågar tala om. Och är det egentligen någon som vågar visa vem de egentligen är?


Hemåt över isen är en bok som behandlar väldigt mycket. Säkert skulle den passa utmärkt att diskutera kring i en bokcirkel. Här finns vackra naturskildringar som rymmer årstidernas växlingar och olika förnöjelser och svårigheter de medför. För- och nackdelar med att bo på en ö utan el och där sommargästernas intåg påverkar vardagslunken. Det ryms mycket i denna alldeles lagom långa bok. 

/Liselott

torsdag 23 april 2015

Hönan som drömde om att flyga

När jag först läste titeln på Hönan som drömde om att flyga, så tänkte jag att den handlar om frihetslängtan, och det gör den. Men denna till formatet lilla bok handlar också om så mycket mer, föräldraskap, vänskap och livets olika villkor.

Värphönan har givit sig själv namnet Knopp efter akaciaträdens vackra knoppar. Knoppar som hon ser från sin bur där hon varje dag sitter och värper ägg. Ägg som hon aldrig får ruva, nej inte ens känna på. Knopp har två drömmar eller egentligen tre. Det första är att få leva fritt på gården med de andra djuren, att få ruva ett ägg och kläcka fram en kyckling och så att kunna flyga.

Så en dag kan hon inte värpa längre. Då blir hon utgallrad och slängd i en skottkärra men Knopp är inte död. Plötsligt tar hennes liv en ny vändning, mycket händer och några av hennes drömmar ser ut att uppfyllas. Slutet på boken (som jag naturligtvis inte tänker berätta) är så fantastiskt, ja i mina ögon helt underbart. Precis som hela denna ljuvliga lilla bok skriven av Sun-Mi Hwang

/Mia

torsdag 16 april 2015

Flickoffret - brottsplats Edinburgh

När nu det tv-programm jag skulle tittat på var inställt så plockade jag upp en bok istället. Det blev James Oswalds bok Flickoffret. Lite senare den natten var boken utläst. Nu i efterhand funderar jag över vad som var så bra med boken. Det var nog flera saker. En trevlig kommissarie McLean och dennes intressanta kollegor. De välvilligt inställda och de som inte tål honom… Att den utspelade sig i Edinburgh som jag varit i och kände igen gatunamn och hus etc. Dessutom upplevde jag ett driv i handlingen som tillsammans med hur kapitlen avslutades som medförde att jag hela tiden tänkte: jag läser ett kapitel till.

McLean får ansvar att lösa några inbrott som sker i samband med att människor avlidit. Samtidigt sker blodiga mord i Edinburgh och en död kropp blottläggs när en vägg rivs. Brott som tillsynes inte har med varandra att göra men som sakteliga flätas samman och till och med berör McLean själv. Mer vågar jag inte skriva för att inte säga för mycket. 

Jag kan sammanfatta med att jag redan väntar och längtar till något mer kommer ut om kommissarie McLean! Det finns fyra utgivna på engelska. Hoppas de snart blir översatta. Mer finns att läsa på författarenshemsida.

/Liselott


fredag 10 april 2015

Går det att läsa en deckare efter att jag sett tv-serien?

Jag tvekade lite inför att läsa Ann Cleeves nya bok Dött vatten. Hon skriver återigen om kriminalaren på Shetlandsöarna: Jimmy Perez.  De senaste har handlat om den inte alltför sympatiska Vera Stanhope. Men denna nya bok om Perez hade jag alldeles nyligen sett som tv-serie så att läsa samma historia igen lockade inte. Men visst, böckerna innehåller alltid mer än tv-serier och filmer så jag började läsa bara för att se vad som skiljde dem åt. Det visades sig vara väldigt mycket. Storyn och upplösningen är annorlunda än på tv även om i princip samma persongalleri är med. Det är fler som får komma till tals i boken än i tv-serien, bland annat åklagaren Rhona och den osäkre polisinspektören Sandy. Så även om jag nästan visste hur det skulle gå så läste jag med stor behållning och en hel del nervpirr! 

Om ni inte sett tv-serien så vill ni kanske veta lite om storyn. Perez är fortfaranade delvis sjukskriven efter att hans blivande fru dog i samband med en utredning (boken Blå gryning). Han lever för sin styvdotter Cassie men har svårt att engagera sig i polisarbetet. Men så dör en journalist under mystiska omständigheter. Motvilligt dras Perez in i utredningen.

/Liselott