fredag 28 oktober 2016

Slutet på sommaren

Anders de la Motte är en författare som fler och fler låntagare frågar efter. Själv har jag inte läst honom. Men han har fått två priser av Svenska deckarakademin. Årets debutant 2010 med boken Geim och så i fjol blev UltiMatum årets bästa svenska kriminalroman. Nu han kommit med en ny bok, Slutet på sommaren. Den lånade jag hem för att läsa och när jag började läsa tog den slut på några dagar.

I huvudrollen den inte helt sympatiska Veronica. Hon överlever och håller sin ångest i schack som gruppledare i terapi. Att ta del av andra människors smärta är vad hon behöver. För när hon var tonåring försvann hennes lillebror och återfanns aldrig. Familjen trillade sönder. Just nu har Veronica ställt till det för sig. Hon har en chans kvar att behålla jobbet men det verkar inte gå bra med det. För på en terapisession kommer det in en kille som berättar om sina minnen. En pojke som försvann, en trädgård beskrivs och Veronica undrar om det är hennes bror som sitter framför henne… Inte lätt att vara korrekt i sin yrkesroll då. 

Så klart åker hon hem till byn i Skåne där pappa och hennes andre bror (nu polis) bor kvar. Så klart börjar hon ställa frågor och undersöka och så klart är inte det populärt. Vem talar sanning, vem kan hon lita på och är hennes bror försvunnen eller död? 

Det kan nog bli att jag läser någon mer av de la Mottes böcker för den här var bra! 

/Liselott 

onsdag 19 oktober 2016

Twilight-sagan berättad med två medier.


Först och främst, jag vet att jag antagligen inte tillhör den tilltänkta målgruppen för serien om Edward, Bella och alla de andra i staden Forks. Detta hindrar mig inte från att uppskatta serien och därför vill jag nu dela med mig lite av mina åsikter om böckerna och filmerna.

Böckerna är skrivna av Stephenie Meyer, och det är en riktigt tonårs-kärlekssaga det handlar om. Flicka möter vampyr, vampyr vill äta upp flicka, flicka och vampyr blir kära i varandra. Ni vet, den klassiska historien. I både böckerna och filmerna får vi en inblick i Bella Swans vardag, och det finns en enkelhet här som är väldigt tilltalande. Stephenie Meyer försöker inte komplicera saker i onödan, och lyckas väldigt bra med att förmedla jobbiga känslor med enkla medel. Ni kommer förstå vad jag menar när ni läser eller ser New Moon.

Mitt största problem är att serien tack vare sin enkelhet är svår att skriva om. Den berör, men det är inte något nyskapande eller världsomvälvande som händer. Missförstå mig rätt, jag tycker att böckerna är bra, men dom är bra på samma sätt som min läsfåtölj är bra. Otroligt mysig att krypa upp i, finns alltid där när jag vill fly verkligheten några timmar, men jag går inte och funderar på eller längtar efter den när jag gör andra saker. Jag rekommenderar serien till de flesta av mina vänner, och jag är glad att jag har läst, och sett, alla delarna av den. För det är en fin kärlekssaga.

Nu ska vi ta och jämföra böckerna med filmerna lite grann. Det blir alltid så att filmerna skiljer sig från böckerna, exempelvis är det svårt att filma tankar. I just den här serien hade det varit bra om det gick, men jag tycker ändå att det mesta av känslan från böckerna följer med över till filmerna.
Min största kritik är väl att det är för mycket action i filmerna, men jag antar att det är enklare att tilltala en bred publik med lite slagsmål. Till syvende och sist är det ändå så att filmerna och böckerna berättar samma historia, men det är som om två olika personer berättar på sitt sätt.
Böckerna har en lugnare infallsvinkel, mer dialog och framför allt mer sympatisk karaktärsframställning vad det gäller vissa personer. Ibland känns det som om manusförfattaren till filmerna vill att tittaren ska få en annan uppfattning om en karaktär än vad Stephenie Meyer själv tänkte när hon skrev böckerna. Fast det kan i och för sig vara jag som skapat min egen bild och bakgrund för karaktärerna när jag läste böckerna.

Jag gillar skådespelarna som valts ut till filmerna, dom passar in i sina roller (även om Jackson Rathbone som spelar Jasper Hale snarare ser ut att ha ont i magen än att vara plågad av sin blodtörst). Personlig favorit är Ashley Greene i rollen som Alice Cullen, hon är precis så sprallig som hon är i böckerna.

I min personliga tävling så vinner böckerna över filmerna, men jag är glad att jag sett filmerna och jag skulle se dom igen om det kom upp som förslag för en filmkväll, eller om dom visas på TV. Böckerna står hemma i bokhyllan sen ett flertal år tillbaka. Böckerna (både på svenska och engelska) och filmerna finns att reservera i vår katalog.

Titlarna är som följer:
Twilight, New Moon, Eclipse, Breaking Dawn  
I filmversionen delas Breaking Dawn upp i två delar som, för enkelhetens skull, heter Breaking Dawn part 1 och 2

De svenska boktitlarna är:
Om jag kunde drömma, När jag hör din röst, Ljudet av ditt hjärta, Så länge vi båda andas 
Go Team Alice!

/Andreas

torsdag 13 oktober 2016

Där vägarna möts

En bok som nog inte är så lätt att hitta av sig själv är Där vägarna möts av Tommi Kinnunen. Den ser ganska beige och tråkig ut. Själv fick jag tips om den av en låntagare som talade väl om den. 

Det börjar med en kvinna i en säng. Hon minns sin man Onni. Visst var han bra på många sätt men han var inte för henne. Det är Lahja som ligger i sängen. Jämte sitter sonen och svärdottern Kaarina. Svärdottern hon inte gillar. När hon märker hur hårt hon kramar sonens och svärdotterns händer släpper hon taget om sonen men behåller greppet om Kaarinas hand… 

Sedan handlar det mest om kvinnorna i släkten eller i alla fall livet sett genom deras ögon. En i taget gör vi nedslag i deras liv med några års mellanrum. Korta sekvenser som ger mig en bild av vardag och verklighet i kvinnors liv. Småsaker, funderingar över situationer och händelser. Den första att föra talan är Lahjas mamma Maria som jobbade som barnmorska i norra Finland. Sedan Lahja, svärdottern Kaarina och sist Onni. Mannen som försökte leva sitt liv som man skulle men som alltid brottades med längtan efter något annat, något förbjudet. 

Jag tyckte mycket om berättelsen eller berättelserna jag fick genom boken. Livet i norra Finland genom hela 1900-talet. Vardagsliv, krig, känslor och mödor. Jag gillade den bäst när jag kunde läsa lite varje dag. För jag råkade göra ett längre uppehåll och då tappade jag bort historien lite, tyvärr. Men det började med sträckläsning till sena kvällen… 

/Liselott

onsdag 5 oktober 2016

Isobels resa

En go härlig saga att försjunka i och en helt ny värld att upptäcka. Det är vad Kajsa Ingemarsson erbjuder i sin bok Isobels vandring. Ett fiktivt land vars natur och klimat ger olika sätt att leva. Antingen du väljer bergen, slätterna, floden, havet, skogarna eller ödemarken. Folk reser inte så mycket men det finns vandrare. De vandrar genom landet och för med sig berättelser från den ena delen till den andra.  

Isobel bor med sin familj vid floden. Hon hör berättelsen om mannen med en sten. Stenen uppfyller varje önskning. Hon kan inte släppa tanken på honom. När det är dags för den årliga resan till stan letar hon efter honom där. Han finns inte kvar. Men hon finner Anived och köper av honom en flöjt. Både Anived och flöjten blir betydelsefulla för henne. Snart är Isobel och Anived på resa genom landet för att söka mannen med stenen. 

Den är en fascinerande resa. Små händelser, möten med människor, funderingar och iakttagelser. Jag gillar det otroligt mycket. Läsningen flyter på sida efter sida, stillsamt men händelserikt. Som en paus från allt annat. Illustrationer av Saga Mariah Sandberg förgyller läsningen. Smakprov på hennes tecknarkonst hittar du på hennes hemsida. 

/Liselott