måndag 16 januari 2017

”Versioner av oss” av Laura Barnett

Tanken med parallella universum har alltid fascinerat mig, och när baksidan av den här nya debutromanen indikerar att den ska vara som ett möte mellan David Nichols En dag och filmen Sliding doors – då blev jag riktigt nyfiken. För de versioner av Eva och Jim vi löpande får följa genom boken, de är alternativa öden till deras liv tillsammans – eller utan varandra.
De möts för första gången av en slump, när de båda som studenter i Cambridge 1958 korsar varandras vägar genom att Eva, cyklandes, väjer för en hund – och trillar omkull. Och antingen hjälper Jim henne, eller inte, men i en av de tre versionerna så är detta starten på deras kärlekshistoria. Den långa versionen. I en annan version är det starten på deras förhållande som ganska snabbt får ett abrupt slut. Men fortsätter att glöda under en livstid. I en tredje version fortsätter livet precis som det utstakats innan cykelhistorien, dvs Eva fortsätter sitt pågående förhållande med en annan man.

Som läsare får vi omväxlande följa deras alternativa liv genom de olika öden vi presenteras för – de gifter sig eller skiljer sig, får barn i olika förhållanden, satsar eller satsar inte på sina karriärer (skrivande och målande), når framgång – eller inte. Men hela tiden löper den röda tråden av att de finns, centralt eller perifert, i varandras liv ändå. Nedslag görs vid ett antal livsavgörande tillfällen, där deras vägar korsas – eller bara nästan. Och de tillfällena går igen genom alla tre versionerna. Ibland genom Jims ögon, ibland genom Evas. Och när vi lämnar dem 2014 så vet man inte vilken version som egentligen var den bästa… För vem? För dem? Slump eller öde, men vi verkar få vår beskärda del av glädje och sorg, lycka och svek, framgångar och motgångar, oavsett valen vi gör i livet. Och tur är väl det, även om tanken är både kittlande och svindlande - hur det hade kunnat gå om bara…

Tanken, idén, bakom romanen Versioner av oss är lysande tycker jag, dock har jag som läsare länge, länge problem med att hålla isär de olika versionerna. Varje gång ett nytt kapitel börjar behöver jag stanna upp och tänka efter vilken version det rent konkret är, för i mångt och mycket är det förvillande likt, och det är lite väl många namn (på barn t ex) att hålla reda på. Det blir bättre efter hand, men aldrig tillräckligt för ett bra läsflöde – tyckte jag. Men en spännande och annorlunda, och mycket läsvärd roman, ändå!


/Tuija

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar