En eller annan väg av Sara Paborn

Så heter blekingska Sara Paborns roman, som även denna berör familjerelationer – här framför allt systerskap. Men det är också en bok om resande – förvisso ända till Paris och lite till, men framför allt om en inre resa -  en lillasysters resa mot självständighet, bort från en storasysters skugga.

För Marissa är storasystern med den unika måleribegåvningen som vid 17 års ålder struntade i kraven och rymde iväg utomlands, Frida är den sju år yngre, helt vanliga lillasystern som alltid stått i hennes skugga, och som väntat, och längtat och undrat över när storasystern egentligen ska komma hem igen. Och så en varm sommardag överraskar plötsligt Marissa den nu 17-åriga Frida med att dyka upp med sin italienske pojkvän Fabiano. Frida är ensam hemma eftersom mamman är bortrest på jobb några veckor, så hon hakar på besökarna på en tripp till Osby, i jakt på Marissas gamla bildlärare. Denne, hoppas de, ska kunna hjälpa till att värdera en förmodat antik trämadonna, som de skulle behöva sälja för att snabbt få ihop lite pengar, som de lider viss brist på. Dock visar sig bildläraren bo i Paris för stunden, och Marissa och Fabiano övertalar Frida att följa med även dit. Ända dit. Frida som aldrig varit någonstans egentligen, och bara längtat efter att göra något, bli någon, vara någon. Till skillnad från den bleka intetsägande person hon tycker att hon är. Så vad gör hon – jo, tar ut alla sina körkortsbesparingar, som Fabiano inte är sen att sätta sprätt på, och hakar på. Mot Paris. Och mamman vet ingenting och bör väl kanske helst inte veta heller…

Det är en ganska rörande bild av systerskap, framför allt om den yngres beundran och längtan, men också om de roller man har/får/tar sig, i en familj. Det är också en roman om längtan efter att växa upp, om krav förknippade med en begåvning, om oväntade och intressanta möten, om svärta, sorg och allvar. Jag tycker mycket om den lite stillsamma humorn, men än mer det filosofiska anslaget i och den poetiska tonen rakt igenom hela romanen.  Paborn är en intressant berättarröst!

/Tuija

Beställ boken eller läs den direkt som e-bok.

Den sista kvinnan av Audur Ava Ólafsdóttir

Jag lämnar dig nu för att flytta ihop med min älskare. Jag måste leva det liv jag vill. Du är min sista kvinna. Det är vad Flóki säger en nyårsafton. Kvar är Maria med tvillingarna på några år. 

Vad kan hon göra? En man kan hon inte tävla mot för att få sin man tillbaka. Maria grubblar och funderar. Vardagen fortgår mekaniskt. Av en händelse är grannen i källaren (Perla) parterapeut och författare. Hon skriver just när detta händer på en bok om äktenskap. Hon stöttar och hjälper. Då börjar jag fundera är det av egenintresse för att få material till sin bok, eller är hon nyfiken. Men hon kanske bara är genuint snäll. 

Hur som helst. Bladen vänder jag ett efter ett. Det är intressant att se om de teorier jag har stämmer. Maria är intressant och jag känner med henne. Hennes mans inställning till hela deras förhållande blir jag mäkta irriterad på. Han visste redan från början att de inte var de två för all framtid – men det visste inte hon. Snacka om att gå in i förhållande och äktenskap med olika syn på saken! Perla (parterapeuten) undrar om det inte fanns några tecken på att han skulle lämna Maria. Hon hävdar absolut inte. Men kanske fanns de där ändå. Och jag som läsare ta del av Marias minnen där det kanske fanns något som sa en del om hennes mans inställning till deras äktenskap och faktumet att han är bisexuell…

Hur hittade jag då boken? Den fick bra kritik i våra inköpslistor och så utspelar den sig på Island! Inte blev det sämre av att en kompis rekommenderade den. Dessutom har jag läst hennes tidigare bok Rosa candida som jag tyckte väldigt mycket om. Också den handlar om relationer och hitta sig själv. Men den utspelar sig mycket i Italien! Båda böckerna finns på biblioteket.

/Liselott

Här finns de två böckerna på bibliotekets hemsida.

Det som inte dödar oss av David Lagercrantz

Nu är den femte delen i Milleniumserien på gång. Mannen som sökte sin skugga kommer i september. Ska jag då våga mig på att skriva något om den fjärde Milleniumbok, som ju är skriven av David Lagercrantz och inte av Stieg Larsson, av naturliga skäl… Jag har noterat att ingen av mina kollegor gjort det, antingen för att de faktiskt inte läst den – av olika skäl – eller för att det kan vara kontroversiellt att ha åsikter i sammanhanget. Jag ger mig på ett försök i alla fall!

Och ja, jag blev rejält underhållen. I ett synnerligen rasande tempo skildrar Lagercrantz ett par novemberveckor i Mikael Blomkvists och Lisbeth Salanders liv. Det är en historia av smått osannolika mått som serveras, dit jag inte tror att Stieg Larsson hade sträckt sig. Hans kännetecken var ju ändå att balansera det på den knivskarpa eggen av trovärdighet, som gjorde att man på något sätt ändå kunde köpa konceptet med Lisbeth Salander, denna i sig otroliga människa. Men nu blir det lite för bra, det mesta – helt ok för sitt underhållningsvärde, men det märks på många plan att det inte är Stieg Larssons signum över verket. Språkbruket, till exempel, har inte behandlats med samma omsorg som Stieg skulle gjort (där ett gediget redaktörsarbete kunde snyggat till åtskilligt slarv). Vilket i sig är en smula förvånande, att inte Lagercrantz själv kunde lagt sig lite mer vinn om korrekthet. För han kan, ju. Dessutom tar han till lite väl enkla knep för att informera läsaren, men egentligen Blomkvist, om massor av detaljer kring Lisbeths uppväxt, genom att låta den f d förmyndaren Holger berätta, men framför allt en kvinna som varit fostermamma till Lisbeths tvillingsyster. En kvinna som rimligtvis inte borde ha en aning om ens hälften som hon detaljerat delar med sig av.

Och här kommer jag osökt in på det som för mig känns som ett oförlåtligt fabricerande – dock utan att jag har belägg för det, för egentligen borde jag ha läst om alla Stiegs tre böcker för att kolla tidigare fakta. Hade Lisbeth verkligen en tvillingsyster? Det är inget jag har något som helst minne utav. Och dog inte Holger, förmyndaren? Visserligen fick han väl en stroke eller liknande, först, men jag har en känsla av att han nog också dog, så småningom. Vilket jag dock kan ha fullständigt fel i. Men att han skulle vara kristallklar och kunna berätta åtskilligt om Lisbeth för Mikael känns lite som en omskrivning av historien, det med. Men som sagt, det kan vara mitt minne som sviker, och inte Lagercrantz som sviktar… Trots allt detta hade jag ändå ganska god behållning av de femhundra sidorna, för det ska Lagercrantz ändå ha all heder av – det är en minst sagt fantastisk (!) historia han har hittat på!

/Tuija

Beställ boken i bibliotekets katalog. Finns även som ljudbok, e-bok och med stor stil.

Sanning med modifikation av Sara Lövestam

Sara Lövestam var en trevlig och överraskande författare att läsa. Jag började faktiskt först hennes ungdomsbok Skarven. Den gav så mycket mersmak att jag beslöt mig att testa hennes deckare Sanning med modifikation.

En deckare med en lite annorlunda huvudperson, Kouplan. Han är papperslös, gömd flykting och väntar på att på nytt kunna ansöka om medborgarskap. Samtidigt måste han jobba med något för att få mat för dagen och pengar till hyran och annat nödvändigt. Men dåligt betalt arbete som diskare står han inte ut med längre utan han sätter ut en annons på blocket: han blir privatdetektiv. Och det är faktiskt någon som kontaktar honom. En kvinna som blivit av med sitt barn. Ena stunden var flickan med henne nästa var hon borta. Kouplan börjar spana runt, hittar ledtrådar men det är svårt. 

Egentligen vill jag inte berätta mer om handlingen eller personerna i berättelsen. Den växer fram, ledtråd efter ledtråd, sammanträffanden och hemligheter. Vad är egentligen sanning? Det är riktigt bra, visar på hur en papperslös kan leva och berättelsen är härligt överraskande! Jag ska definitivt läsa de andra delarna om privatdetektiven Kouplan.

/Liselott

Beställ böckerna om Kouplan (finns också som e-bok och e-ljudbok). Ordningen är Sanning med modifikation, Önskar kostar inget, Luften är fri. De två första är också skrivna i en lättläst variant med titlarna Flicka försvunnen och Bedragaren. 

Den fantastiska berättelsen... av Romain Puértolas

”Den fantastiska berättelsen..
..om fakiren som fastnade i ett IKEA-skåp” är titeln på Romain Puértolas putslustiga roman som nu översatts till svenska. Egentligen är det en sanslöst dråplig historia väl i klass med ”Hundraåringen..”, där fakiren, som fått hela byn att samla ihop pengar till en tur och returbiljett från Indien till Paris, beställer en spiksäng i furu på ett IKEA i Paris, och i väntan på att den ska levereras påföljande förmiddag bestämmer han sig för att övernatta inne på varuhuset. 

Men efter att ha gömt sig i ett skåp, som plötsligt förflyttas till flaket på en långtradare, där ett gäng sudanesiska flyktingar räddar honom från inplastningen, hamnar han hos tullen i England. Som skickar iväg honom till Spanien. För där var sudaneserna senast lokaliserade…och han som inte ens var i deras sällskap! Men eftersom ingen lyssnar, och förvecklingarna blir enorma på Barcelonas bagagerullband, gömmer han sig i en jättekoffert, som tillhör en filmstjärna, som flygs till Rom.. Och så här håller det på – det ena mer osannolika än det andra inträffar, och man kan inte låta bli att sitta och le, mest hela tiden. 

Dråpligt, knasigt, uppfriskande positivt – trots att han hela tiden är jagad av en lurad romsk taxichaufför, som gör allt för att han ska få sona sitt lurendrejeri med råge.. Och ändå har han, genom sin osannolika resa, bestämt sig för att överge sin forna bluffarkarriär och bli en bättre och godare människa. Men det blir inte lätt!
Spännande och rolig – och mycket snabbläst! – underhållning för stunden.

/Tuija

Beställ boken eller ljudboken på bibliotekets hemsida eller läs den direkt som e-bok.

Mary av Aris Fioretos

Författaren Aris Fioretos skulle jag nog inte börjat läsa om vi inte köpt in en av hans böcker till våra bokcirkelkassar. Det var inför presentationen av att det finns möjlighet att låna bokcireklkassar på biblioteket som vi också skulle presentera en del av de titlar som finns. En av dem var Mary av Fioretos som föll på min lott att läsa. Jag är väldigt glad att jag läste den. 

Mary är den tredje boken i grekisk trilogi. Författarens far är grek så jag anar kopplingen där. Den nominerades till Augustpriset och tilldelades även Sveriges Radios Romanpris 2016. Fioretos skönlitterära genombrott var första delen i denna trilogi som heter Den siste greken. Även denna nominerades till Augustpriset och fick Sveriges radios Romanpris år 2010. Andra delen heter Halva solen. 

Men för att återgå till Mary. Utgångspunkten är en del av Greklands nutida historia. Jag kan själv inte så mycket om den men det är heller inte nödvändigt för att förstå boken. Året är 1973 och det är studentuppror mot diktaturen. Marys sambo och pappa till barnet hon bär är djupt involverad. Men det är hon som blir fängslad, råkar dessutom ha information på sig som tillhör hennes sambo. Men hon väljer att inte säga något alls när hon grips.  Varken sitt namn eller några förklaring och hon vägrar erkänna eller skriva på några av de papper polisen lägger framför henne. Därmed får hon heller inte gå. 

De försöker få henne att tala med alla möjliga metoder. Men hon skyddar sig själv, sin sambo och det lilla liv hon bär genom sin tystnad. Är det ett bra val? Vem vet. Det är det hon gör och hon får lida för det. Hon blir som alla andra illa behandlad och torterad. Det är hemskt att läsa. När hon fortfarande tiger förs hon ut till en fängelseö tillsammans med några andra kvinnor. Sagt är att de ska göra byggnaderna i ordning för de fångar som snart ska komma till ön. Ensamma men ändå tillsammans försöker de uthärda, överleva.

Ska de få lämna ön? Ska det lilla barn Mary bär överleva. Ska hon själv överleva? Har hennes sambo klarat sig undan fängelse? Kommer hon att träffa honom igen? Frågorna är många, skildringen hemsk men gripande. Ja, efter den här boken kommer jag definitivt att läsa något mer som Fioretos skrivit. 

/Liselott 

Beställ boken på bibliotekets hemsidaeller läs den direkt som e-bok.

De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg

…är en ytterst intressant och välskriven reportagebok, som är skriven av den prisade, undersökande journalisten och författaren Jenny Nordberg. Det är en starkt gripande, egentligen rent förfärande, dokumentation av tillståndet i Afghanistan, i synnerhet för unga kvinnor och flickor.

Flickor förklädda till pojkar i Afghanistan är ju inget nytt fenomen i sig, tänkte jag när boken kom ut. Själv fascinerades jag redan när jag 2002 läste ungdomsboken ”Den osynliga flickan” av Deborah Ellis, och 2005 ”Samir och Samira” av Siba Shakib, som tidigare hade skrivit den fantastiska boken ”Till Afghanistan kommer Gud bara för att gråta”. Och det är precis så jag känner när jag läser den här boken. Den ger magont och fullständigt ofattbara bekräftelser på att urgamla, och då menar jag verkligen urgamla traditioner och sedvänjor, än i denna dag, styr de afghanska kvinnornas liv och öden fullständigt. Och tvingar dem att leva ett ytligt, förljuget, kuvat och fruktansvärt ensamt liv. Om de inte lever som pojkar. Om de inte fortsätter att leva som pojkar även när de börjar bli unga kvinnor. Eller, alternativt, lämnar landet. För visst är det ett sanslöst patriarkaliskt samhälle, på alla plan, men inte nog med det – sättet som kvinnor kuvar och manipulerar varandra på, går också utanpå det mesta…

För egentligen är det inte flickorna som driver på detta, som jag i min naivitet trodde – att de fick chansen att leva ett friare liv utklädda till pojkar. Istället förefaller detta fenomen, ”bacha posh”, vara allmänt vedertaget inom alla samhällsskikt, sedan urminnes tider, istället framdrivna av familjer med ett desperat behov av söner – av tusen olika anledningar. Men ingen, verkligen ingen, pratar om det – fastän de flesta känner någon som…. Men det är ett globalt fenomen, som finns i många länder, och underjordiskt. För just detta att kvinnor tar radikal ställning och vägrar vara sitt eget kön, eller förändrar sina döttrars, är inte särskilt smickrande för ett samhälle som betraktar sig självt som någorlunda utvecklat. Och inte heller ses det med blida ögon av religiösa och politiska ledare. De trotsar inte bara islam, utan utgör dessutom ett allvarligt hot mot nationalstaten, eftersom födelsetalen minskar om inte flickorna gifter sig och blir mödrar.

Men de verkliga problemen – för alla inblandade  -  uppstår ju egentligen när flickorna vant sig och förställt sig så länge, så att en återgång till flicka känns omöjlig för dem, och de vägrar att fortleva sina liv på det sätt som deras systrar tvingas göra. Ibland har de sina familjers stöd, men oftast inte. För de är ju en viktig inkomstkälla, såsom unga brudar (=handelsvara), för en fattig familj. Och detta ger Jenny Nordberg en väldigt intressant inblick i, genom att vi som läsare får följa historierna bakom en handfull unga kvinnor, med olika bakgrund och med olika utgångläge i livet idag, och deras brokiga livsresor. Det är synnerligen stark läsning. Avslutningsvis har jag valt några rader ur den inledande dikten i boken: 
                                             ”Jag skulle vilja vara vad som helst i världen
                                                                   men inte en kvinna
                                                              inte en afghansk kvinna”
Jag kan förstå det. Verkligen.

/Tuija

Beställ boken på bibliotekets hemsida eller läs den direkt som e-bok.