Författaren Aris Fioretos skulle jag nog inte börjat läsa om
vi inte köpt in en av hans böcker till våra bokcirkelkassar. Det var inför
presentationen av att det finns möjlighet att låna bokcireklkassar på
biblioteket som vi också skulle presentera en del av de titlar som finns. En av
dem var Mary av Fioretos som föll på min lott att läsa. Jag är väldigt glad att jag läste den.
Mary är den
tredje boken i grekisk trilogi. Författarens far är grek så jag anar kopplingen
där. Den nominerades till Augustpriset och tilldelades
även Sveriges Radios Romanpris 2016. Fioretos skönlitterära genombrott var
första delen i denna trilogi som heter Den siste greken. Även denna nominerades
till Augustpriset och fick Sveriges radios Romanpris år 2010. Andra delen heter
Halva solen.
Men för att återgå till Mary. Utgångspunkten är en del av
Greklands nutida historia. Jag kan själv inte så mycket om den men det är
heller inte nödvändigt för att förstå boken. Året är 1973 och det är studentuppror
mot diktaturen. Marys sambo och pappa till barnet hon bär är djupt involverad.
Men det är hon som blir fängslad, råkar dessutom ha information på sig som
tillhör hennes sambo. Men hon väljer att inte säga något alls när hon grips. Varken sitt namn eller några förklaring och
hon vägrar erkänna eller skriva på några av de papper polisen lägger framför
henne. Därmed får hon heller inte gå.
De försöker få henne att tala med alla
möjliga metoder. Men hon skyddar sig själv, sin sambo och det lilla liv hon bär
genom sin tystnad. Är det ett bra val? Vem vet. Det är det hon gör och hon får
lida för det. Hon blir som alla andra illa behandlad och torterad. Det är
hemskt att läsa. När hon fortfarande tiger förs hon ut till en fängelseö
tillsammans med några andra kvinnor. Sagt är att de ska göra byggnaderna
i ordning för de fångar som snart ska komma till ön. Ensamma men ändå
tillsammans försöker de uthärda, överleva.
Ska de få lämna ön? Ska det lilla
barn Mary bär överleva. Ska hon själv överleva? Har hennes sambo klarat sig
undan fängelse? Kommer hon att träffa honom igen? Frågorna är många,
skildringen hemsk men gripande. Ja, efter den här boken kommer jag definitivt att läsa
något mer som Fioretos skrivit.
/Liselott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar