Den som går på tigerstigar av Helena Thorfinn

Äntligen har uppföljaren till ”Innan floden tar oss” kommit, av många omtyckt och omtalad, en av de bästa - enligt min mening - inom genren ”bistlit” – biståndslitteratur. Det är både intressant och angeläget att i romanens form ventilera för- och nackdelar med den biståndsform vi ägnar oss åt idag, och Thorfinn skriver både initierat och engagerat. Hon har själv jobbat på ambassaden i Dhaka, huvudstaden i Bangladesh, men är numera stationerad i Rangoon, Burma. Hon kan sitt Asien, både ur de privilegierade västerlänningarnas perspektiv men också ur de fattigaste lagrens. Samhällsskiktens avgrundsdjupa skillnader kan knappast bli större än här, och det känns direkt avskyvärt att läsa beskrivningarna av lyxlivet som expats (utlandsstationerade från väst) hänger sig åt, likväl som välbeställda asiater gör. Olika faller samhällets lotter…

Denna roman tar vid där den förra slutade – Sofias och Jannes semester i Sverige tar abrupt slut då ett islamistiskt terrordåd mot en västerländsk restaurang skakar Dhaka. De återvänder till ett Bangladesh som plötsligt genomsyras av säkerhetstjänst och vakter, där amerikanska CIA och bengalisk militär och polis spelar allt större roller i ett spel där terroristbekämpning sker på de mest makabra vis. Helt plötsligt befinner sig Sofia indragen i ett gigantiskt maktspel där hon själv kan förlora allt, till priset av att slåss för de mänskliga rättigheter som är hennes uppdrag, vars miljoner dollar tycks fördelas godtyckligt, utan större insyn, kontroll eller utvärdering, med ganska stor naivitet – ett spel enbart för gallerierna..? Det är stora och kritiska frågor som lyfts. Och det är bra. Hur ska våra biståndsmiljarder förvaltas för att ge riktig utdelning när världen, och de som har en aldrig så liten smula makt i den, egentligen inte bryr sig mer än på pappret?

Dock är detta en historia som innehåller så mycket mer – vi får också följa Jannes en smula uttråkade liv vid sidan, medlandes en svensk kunskaps- och barnfostranssyn till de asiatiska tigermammor som enbart ser prestation och betyg som ingångar till ett framgångsrikt liv. Men vi får också följa de bangladeshiska flickornas vardag, de som bor inhysta hos familjen… I tron att de ägnar sig enbart åt dansuppvisningar… utan att veta var. Och hur… det egentligen går till. Mycket sker i mörka vrår, och det blir de alla varse, på olika sätt. Det är starkt och välberättat, tempot och spänningen ökar markant en bit in i romanen, och jag känner återigen att det är en fröjd att läsa Helena Thorfinn.

/Tuija

Beställ boken på bibliotekets hemsida eller läs den direkt som e-bok.