Först tänker jag vad är detta för rörig framställning! Först
utdrag från Mrs Tillings dagbok, sedan ett brev från Ewina Paltry till hennes
syster, så en ny dagbok från en ung flicka (Kitty), återigen ett brev från
Venetia (Kittys storasyster) till en saknad väninna och så fortsätter det. Njä
vad är det här? Håller detta? Skrev människor dagbok på detta beskrivande sätt?
Boken hade jag sett flera gånger på biblioteket och blivit nyfiken på, så läste
en kompis den och talade väl om den så förväntningarna var höga när jag lånade
hem den. Så jag höll ut lite till och till slut tog jag dessa kvinnor till mitt
hjärta och sträckläste boken till slutet.
Vi träffar betydligt fler än dessa fyra, gemensamt för dem
är att de bor i den lilla byn Chilbury i södra England. Året är 1940. De flesta
makar och söner är ute i krig. Tyskarnas plan hörs snart över byn. Nu har det
gått så långt att kyrkoherden bestämt att lägga ner kyrkokören – de har inga män
kvar som kan sjunga tenor och bas! Då flyttar Prim till byn. Hon är musiklärare och undervisar vid universitetet
och hon startar en kvinnokör! Men hon gör mer än det. Hennes initiativ och
inställning till livet tillsammans med avsaknaden av män börjar förändra livet
för dessa kvinnor och även för andra i byn. De får ta plats, göra sådant männen
alltid gjorde förr och vågar förändra sig. Berättelsen utvecklar sig till en go
feelgood-roman. Dock innehållandes en del mysterier, bedrägerier och dominanta
män (som givetvis tas ner på jorden) som extra krydda. Därtill följer vi kvinnornas
liv i sorg och glädje.
/Liselott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar