Jennifer Niven har skrivit flera böcker som inte översatts till
svenska. Men inför denna bok blev hon uppmanad att skriva något hon verkligen
kände för. Något som kanske inte skulle vara lätt att skriva men angeläget för
henne. Först blev det då Som stjärnor i natten. En bok som på intet sätt är
tillrättalagd utan känns ärlig.
Jag hade blivit tipsad om att läsa Jennifer
Nivens böcker och eftersom jag visste hon skulle vara på plats på Bokmässan i
Göteborg och funderade på att lyssna på henne där började jag läsa Som stjärnor
i natten på tåget dit. Åh, vad jag gillade boken och det var innan jag hörde
henne prata om den… För efter att ha hört hennes ord om varför hon skrev den blev
den ännu bättre. Så här skriver hon själv:
Years ago, I knew and loved a boy, and that boy was
bipolar. I witnessed up-close the highs and lows, the Awake and the Asleep, and
I saw his daily struggle with the world and with himself. I knew Finch and
Violet would have a love story because mine was a love story. As for Violet,
she is struggling with loss, and that is something I know too well. Iv'e lost
both my parents, all four grandparents, and numerous other family members and
friends, so loss is something I know inside and out.
Boken börjar med att Finch och Violet, två ungdomar, möts i
skolans klocktorn. Finch som liksom leker med tanken att hoppa (och har gjort
så flera gånger) ser plötsligt att han inte är ensam där uppe, han ser Violet.
Hon står utanför staketet och verkar mena allvar, verkar vilja hoppa. Han
börjar prata med henne och lyckas hjälpa henne in på rätt sida. Efter det
stöttar han henne på sitt alldeles speciella sätta. Finch ses som skolans knäppis.
Han byter ständigt stil och anses bråkig, stökig. Nu är tillbaka på skolan. Men
gör han något mer ofog så blir han avstängd. Men som alltid finns det en
förklaring till hans sätt, hans liv är allt annat än lätt. Föräldrarna är skilda
och han bor med sin mamma och systrar. Det finns ingen som tar något
vuxenansvar för honom. Långa tider är han bara hemma och lämnar knappt sängen,
hans storasyster täcker upp för honom åt alla håll. Violet har omtänksamma
föräldrar som bryr sig men hon har annat att fundera över som ledde henne upp i klocktornet. Varför överlevde hon
bilolyckan men inte hennes syster? Hennes skuldkänslor är enorma, hon har
förstört familjen – det kommer aldrig att bli det samma.
Jennifer skrev alltså denna berättelse för att hon själv
varit med om att hennes kille tog livet av sig. Det är en sorglig och hemsk bok
men den handlar lika mycket om kärlek, om att finnas för varandra, om att hitta
något att leva för, att våga vara sig själv, att våga känna glädje när det är
som mörkast, att sörja och börja leva. Men också om svårigheten med att leva. Den
är bara sååå bra!
/Liselott
P.S I boken startar Violet nättidningen Germ Magazine, den finns i
verkligheten!
Reservera Jennifer Nivens böcker på bibliotekets webbsida –
eller läs e-boken direkt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar